Här rankas 156 länder utifrån parametrar som bruttonationalprodukt, socialt skyddsnät, hälsa, frihet och frånvaro av korruption. Sverige hamnar på en sjunde plats och vår granne Finland är för andra året i rad landet med världens lyckligaste invånare. En intressant detalj är att Finland även har världens lyckligaste immigranter. Enda tuffa utmaningen, kan jag tänka mig, är att de har ett av världens svåraste språk att lära sig.
Av alla ställen i Sverige bor jag dessutom i en ort som tydligen är bra om man gillar att kamma hem storvinster av olika slag. Den senaste tiden har vi sett att här, i lilla turorten Örsundsbro, finns guldet där regnbågen slutar.
Jag tror att jag, tillsammans med många andra tar vissa delar i denna lyckostatistik för givet. Att vara född i en demokrati med bland annat gratis skolgång och sjukvård är oerhört värdefullt. Samtidigt strävar människan alltid efter förbättringar och visst, det finns alltid någonting att klaga på och skäl till att förbättringar behövs. Krisen inom sjukvården är ett exempel.
Nyinflyttad i en mexitegelvilla, fyra härliga barn, två snälla katter och ett lyckligt äktenskap är några av de ingredienser i mitt liv som gör mig lycklig. En av anledningarna är kanske att jag vet hur det är att ha det kämpigt. Redan när jag var 24 år gammal blev jag rejält utbränd och fick se hur trögt maskineriet i de olika instanserna fungerar. Jag vet hur det är att leva på socialbidrag. Jag vet hur det är när en läkare vill sjukskriva, trots att jag inte hade förmågan att arbeta. Men även om det stundtals har varit jobbigt, har jag haft ett socialt skyddsnät. Om jag hade blivit utbränd i ett annat land, utan socialt skyddsnät, hur hade mitt liv sett ut då?
Lycka skapar man delvis själv. Så är det bara. Då, för många år sedan, när jag började återhämta mig från utbrändheten, hade jag en önskan om att få arbetsträna. Jag ringde till Enköpings-Postens redaktion och fick ett ja. När den perioden var slut fick jag frågan om jag kunde bevaka Bålsta som frilansjournalist. Att jobba som frilans är en av de bästa saker som har hänt mig. Jag kom ut bland folk när jag intervjuade, och kunde skriva artiklarna hemifrån, i stället för i ett kontorslandskap, vilket kan vara mycket påfrestande för någon som har problem med utmattning. För mig innebar det att jag kunde slappna av på ett helt annat sätt. Min lycka skapade jag genom det där första samtalet till redaktionen för många år sedan. Samma sak gäller det med storvinster i Örsundsbro: köper man ingen lott kan man heller inte vinna.
En till rankning som jag läste om för några år sedan är i vilka länder världens lyckligaste barn finns. Första plats fick Nederländerna, enligt rapporten från Unicef som kom ut för två år sedan. Uppväxt i Holland, måste jag säga att landet på många sätt är bra för barn att växa upp i. Sverige hamnar i denna statistik på en femte plats. Här finns det olika faktorer som spelar in, men mycket har att göra med att barnen får många friheter i form av att de kan tryggt leka utomhus utan uppsikt, och att de flesta cyklar själva till skolan. Även här tycker jag att man kan relatera till vår lilla idyll Örsundsbro, och andra orter häromkring för den delen. Vi bor i ett på så många sätt tryggt samhälle.
I rankningen i World Happiness Report kom Afghanistan på plats 153. Jag förstår att afghanska ungdomar är förtvivlade när de skickas tillbaka från ett av världens lyckligaste länder till ett av världens farligaste och olyckligaste länder. Kontrasten är enorm.