Tyra Litström och Stina Eriksson berättar om att informationen kring trygghet och säkerhet ombord var bristfällig.
För många är studentkryssningen den första resan utan föräldrar. Det är en chans att fira friheten, studenten och framtiden – en sista fest med klasskamraterna innan livet tar en ny vändning.
Men för vissa resenärer handlar det inte bara om fest. De planerar noggrant sin säkerhet innan avfärd.
Stina Eriksson och Tyra Litström var med på en av årets studentkryssningar. Redan innan avgång hade de bestämt sig för att hålla ihop.
– Vi var en stor vängrupp som åkte och hade bestämt i förväg att man inte ska gå någonstans själv, säger Tyra Litström.
Det var inget slumpmässigt beslut.
– Man har ju hört att det händer saker på studentkryssningarna, säger Stina Eriksson.
När de kliver ombord möts de av Fun Crew som meddelar att starksprit inte är tillåtet och sedan blir de dirigerade till sina korridorer.
Efter den initiala hjälpen från Fun Crew verkar det som att de gått upp i rök.
– Jag såg noll Fun Cruises-personal.
Vi berättar att arrangörerna svarat i ett mejl till oss att deras utbildade personal ska finnas ombord och patrullera i korridorerna för att upprätthålla ordningen, Tyra Litström svarar.
– Vi säger att det inte fanns någon, men det kanske det gjorde, vi vet inte. Det är svårt att hitta en svartklädd person.
Företaget menar att den viktigaste nycklen för dem är frågan om trygghet. Den tryggheten upplever de studenter vi pratat med saknades.
När vi berättar att Fun Cruises slogan är ''Trygghet – nyckeln till långsiktig framgång'' reagerar båda med höjda ögonbryn.
– Oj, det stämmer ju inte, säger de enigt.
Förutom att trygghetspersonalen knappt syntes, blev det också tydligt att det inte gick att få tag på någon, varken i, eller utanför båten.
– Det gick inte att ringa eller sms:a. 2 000 personer som försökte koppla upp sig på samma nätverk. Det borde de ha varnat oss om, säger Stina Eriksson.
Vi förklarar att det på hemsidan står att uppkopplingen kan vara begränsad. Men det tycks inte vara där studenterna hämtar informationen inför resorna.
– Allt marknadsförs ju på Tiktok för oss, säger Tyra Litström. Hon förklarar att det inte gick ut någon information om riskerna som kan uppstå i samband med resorna på deras sociala medier.
Stina Eriksson berättar att hon reagerar starkt på en sak medans de klev på båten.
– Jag blev chockad över att det typ var 80 procent killar.
Båda vännerna beskriver hur det var en bråkig och stökig stämning bland killarna på båten.
– Jag brukar våga säga till när grabbar håller på, men inte här. Stämningen var hård, säger Stina Eriksson.
Tyra Litström förklarar vidare:
– Det var verkligen väldigt mycket macho mellan killarna på båten.
Förutom brist på information om risker för årets studentkryssning, fanns inte heller någon information om vart man kan vända sig, något som Tyra Litström reagerade på.
– Det handlar inte bara om att bli utsatt, tänk om man blir dålig, vem ska hjälpa en? Vart ska man vända sig? Vi fick inte veta något sånt alls.
Flera veckor efter kryssningen fick hon mejl från arrangörerna som gjorde henne upprörd.
– Jag fick massor med mejl samtidigt, hela min inkorg blev spammad. Sen fick jag bara ett ''Hoppsan, systemet fick fnatt'' från Fun Cruises. Informationen i mejlen var också sånt man hade behövt innan man åkte liksom.
Det var vid ett tillfälle som hon faktiskt kände sig trygg
– Jag såg tydliga civilpoliser och poliser när vi gick ut från kryssningen. Det kändes väldigt bra att se dem.
Både Tyra Litström och Stina Eriksson säger att de var noga med att hålla ihop hela resan för att inte riskera att hamna ensamma i en obehaglig situation.
– Jag skulle nog uppmana att man alltid ska ha någon med sig, var alltid två överallt, säger Stina Eriksson.
Att Stina Eriksson och Tyra Litström hade svårt att lokalisera trygghetsvärdar är inget nytt. För två år sedan var 'Ella'' som tog studenten från Westerlundska gymnasiet med på studentkryssningen. För henne slutade resan i ett trauma.
– Jag var på väg till min hytt när en kille drog in mig till sin. Där utsatte han mig för ett övergrepp.
När hon försökte få hjälp av en värd, en av de personer som enligt företaget ska upprätthålla tryggheten ombord, viftades hon bort.
– Det fanns ingen att vända sig till.
Hon upplevde att den Fun Cruises personalen som rörde sig i korridorerna var där för att synas snarare än att agera. Hon upplevde att de såg hur stökigt det var.
Ella anmälde våldtäkten, men utredningen tog över ett års tid att starta och hennes förövare dömdes aldrig på grund av brist på bevis.
Idag är hon inte förvånad över att problemet på kryssningarna verkar finnas kvar.
– De har inte gjort något än, så varför skulle de göra något nu? De tjänar pengar på det här men verkar inte vilja lägga något på säkerheten, så känns det för mig.