I tre artiklar återgavs ett händelseförlopp som engagerade många människor i Enköping. En funktionshindrad persons assistanshund försvann spårlöst. Via sociala medier eftersöktes hunden, och personens pappa trädde fram med namn och bild för att bidra till uppmärksamheten.
I artiklarna återgavs dock också detaljerade uppgifter om att ägaren skulle ha behandlat hunden illa. Tidigare assistanspersonal uttalade sig anonymt och lanserade bland annat teorin att någon hade stulit hunden för att skona den från sin ägares misshandel, vilket understöddes av att det också fanns en anmälan till Länsstyrelsen om vanvård. Detta tillbakavisades av pappan till personen med hunden.
Publiceringarna anmäldes av brukaren genom ombud. Grunden var sammanfattningsvis att tidningen lämnat uppgifter om att hen skulle ha agerat klandervärt mot sin assistanshund utan att detta motsvarades av något allmänintresse.
Anmälaren har en rad hälsoproblem, bland annat en lindrig utvecklingsstörning. På grund av detta hade familjen införskaffat assistanshunden. Hen blev utpekad genom att det i artiklarna angavs att hen var barn till mannen som framträdde med namn och förde hens talan, och är därmed identifierbar för en stor läsekrets. Att utpekas för att ha agerat klandervärt och brottsligt mot sin assistanshund utgjorde en kränkning av hens privatliv och innebar en publicitetsskada. Anmälaren hade inget att invända mot att tidningen tidigare hade rapporterat om hundens försvinnande.
Det fanns dock inte något uppenbart allmänintresse som motiverade offentlig belysning av anklagelser rörande hur hunden behandlats. Anmälaren är inte en offentlig person eller en del av svensk opinionsbildning, utan är ställd under förvaltare, och borde därför anses vara särskilt skyddsvärd med pressetiska mått mätt. På grund av diagnoserna var hen i hög grad begränsad i sin förmåga att försvara sig mot anklagelser.
Enköpingsposten svarade, genom ansvarig utgivare Roger Berglund, att försvinnandet av assistanshunden blev en riksnyhet. Inom några dygn hade anmälarens pappa intervjuats i flera tv-kanaler och också omskrivits i flera tidningar. Genom familjens försorg skapades lokala Facebook-grupper över hela landet för tips och lokala sökinsatser. I sammanhanget var det relevant att berätta att det kort tid innan försvinnandet hade gjorts flera anmälningar om att djur i familjen uppgavs fara illa. Flera av anmälningarna gällde den försvunna hunden. Enligt anmälningarna, som gjorts till Länsstyrelsen, skulle hunden ha utsatts för upprepat våld.
Anmälarens pappa hade, i egenskap av sig själv och som vårdnadshavare för sitt barn, getts utrymme att bemöta uppgifterna. Barnet hade aldrig namngivits, var inte känt i något sammanhang och var därmed inte heller automatiskt en identifierbar person.
Medieombudsmannens uppgift är att pröva om anmälaren, i detta fall NN, har utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. NN är inte namngiven i någon av de tre publiceringarna, men MO bedömer att de uppgifter som finns är tillräckliga för att hen i var och en av artiklarna ska kunna identifieras av en förhållandevis stor krets.
Anmälaren är en privatperson utan roll i offentligheten. Hen är ung vuxen, med bland annat en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning samt en lindring utvecklingsstörning, och hen står under förvaltarskap. En person i hens ställning ska normalt inte behöva utstå kritisk granskning i medier av hur hen behandlar sin hund eller i övrigt uppför sig i sitt privatliv. Trots det innehåller samtliga artiklar detaljerade påståenden om hur anmälaren ska ha agerat mot sin hund. Att många människor varit nyfikna på vad som hänt hunden innebär inte att det funnits ett tungt vägande allmänintresse kring frågan. MO noterar också att det inte är NN själv som sökt offentlighetens ljus i samband med hundens försvinnande, utan hens förälder.
MO:s bedömning är att det, även med beaktande av det uppmärksammade försvinnandet, inte funnits ett allmänintresse som motiverat det stora ingrepp i anmälarens privatliv som artiklarna medfört. Publiceringarna har gått klart över gränsen för vad som är medieetiskt acceptabelt och anmälaren har drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada.
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Enköpingsposten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Fotnot: Detta är en förkortad version av nämndens beslut. Beslutet i sin helhet kommer att finnas tillgängligt på Allmänhetens Medieombudsmans/Mediernas Etiknämnds hemsida www.medieombudsmannen.se.
Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman ombildades den 1 januari 2020 till Mediernas Etiknämnd och Allmänhetens Medieombudsman.