Det är påfrestande att vara pendlare, för det går inte att lita på tågtrafiken. Det är den sammanvägda bilden som växer fram när EP försöker ta reda på hur Enköpingspendlarna ser på sin vardag.
– Vi har medlemmar som slutar pendla och söker jobb här i Enköping med lägre lön, men det får vara värt det. De orkar inte pendla längre, säger Per-Anders Staav, ordförande i föreningen TIM-pendlare.
Utöver sitt uppdrag i TIM-pendlare sitter han också som politiker i kommunstyrelsen för Nystart Enköping.
Föreningen har runt 850 medlemmar och riktar sig främst till pendlare i Mälardalen, med många medlemmar från Enköping. TIM-pendlare "arbetar för att förbättra förhållandena för tågpendlare både kortsiktigt och långsiktigt".
Både i samtalet med ordförande Per-Anders Staav och i en enkät som pendlare svarat på, är flexibla arbetstider ett återkommande tema.
– Det funkar att pendla om man har ett flexibelt jobb. Jag kan jobba på tåget, så när tåget tar extra tid jobbar jag längre på tåget.
Han har själv pendlat från Enköping till Stockholm sedan 2008 och menar att pendlingen har blivit bättre, men att det trots allt inte funkar bra i dag heller. Från TIM-pendlares håll är upplevelsen att de blir lyssnade på och att de fått igenom flera saker, som införandet av Movingo-biljetter till och från Enköping och förstärkt ersättning vid förseningar. Men stora problem med opålitlig trafik kvarstår.
– Om jag ska stå i en butik 08.00 och måste se till att den är öppen då, annars får jag löneavdrag, då är det ju vansinnigt oattraktivt att pendla. Då måste du åka med jättemarginal för att säkert komma fram, säger han.
EP har fått svar från 28 av stadens pendlare i en enkät. Där framkommer att det för 71 procent av de svarande tar 60-90 minuter att ta sig från hemmet till jobbet. För 78 procent ligger pendlingskostnaden på 2 000-3 000 kronor i månaden. Nästan alla svarande pendlar till Stockholm för jobb – och när de kortfattat ska beskriva bilden av att pendla, är det många som påpekar hur opålitligt det är att tågen går som de ska.
Oberäkneligt och tidskrävande pga osäkerheten kring när tågen faktiskt går. En oerhörd stress i vardagen som framför allt påverkar fritiden, skriver en pendlare.
Samtidigt framträder en bild av att det i rusningstrafik kan vara svårt att få sittplats på tågen.
Korta tåg dvs avsaknad av vagnar i tågset Tågen i rusning är överfulla. Händer att man inte ens kan komma på tågen i Enköping ännu mindre få en sittplats, skriver en annan pendlare.
Många poängterar också att när tågen väl går som de ska så funkar det bra att pendla från Enköping. Det är inte bara tågen som får kritik i enkätsvaren, utan det framträder också stort missnöje kring de nya reglerna gällande pendlarparkeringen. En pendlare uttrycker stark kritik mot helheten.
Värdelöst. Dyrt, tågen går för sällan, de är försenade och ibland överfulla som lök på laxen inför kommunen idiotiska parkeringsregler som kostar oss ännu mer. Man tar sig för pannan.
Dessutom påpekar flera pendlare att bussförbindelserna till och från stationen är dåliga och misstajmade med tågen. Per-Anders Staav menar att det problemet är mycket större för den mindre skaran som pendlar till Enköping.
– Bussarna är skräddarsydda för att man ska kunna ta sig in med bussarna på morgonen och tajma tågen. Man brukar tala om huvudriktningen och de allra flesta åker ju från Enköping på morgonen. Det är värdelöst att komma till Enköping på morgonen.
Vad behöver då göras för att pendlarna ska bli mer tillfreds med situationen? Enligt Per-Anders Staav beror problemen till stor del av att det råder en brist på tåg och de som rullar blir överfulla.
– Det behövs också fler tåg som går i 200. Då kan man köra om pendeltågen och blir mindre beroende av sent pendeltåg. Den andra stora biten är såklart att det finns en infrastrukturskuld som Trafikverket måste få ordning på, att man inte bytt saker i den tid det skulle bytas.
Som ordförande för TIM-pendlare, hur skulle du sammanfatta arbetspendling från Enköping?
– Vardagspendlingen fungerar utmärkt. Men det är för opålitligt och stora brister i infrastruktur gör att det uppstår följdproblem, saker strular och man kommer inte fram som man tänkt. Det är svårt, man måste alltid ha en plan B för familjelivet.