Marie, tack för insändaren där jag jämförs med ”En man som heter Ove, denna bok har varit mycket uppskattad både i Sverige och internationellt, en underhållningsroman som både lyckas skapa sitt eget humoristiska universum och berätta något viktigt om oss själva och vår tid, det känns både hedrande och stimulerande.
Mycket stämmer, dock inte allt, (mina kommentarer inom parenteserna) i boken är Ove (Jag stavar Owe) 59 år (jag är 64 år) och kör SAAB (rätt)
En del samhällsinslag ingår också i boken, kommunen (Håbo?) som vill ta in grannen Rune på hem, är utbytta mot ett privat vårdföretag (finns fler i Håbo) där Johan Widerberg spelar en blandning av lömsk kapitalist och byråkrat (inga namn).
Budskapet i boken är antiauktoritärt och ställer sig på den lilla människans sida (stämmer).
Boken handlar om att gemenskap varar längst och alla har en god sida någonstans långt där inne (stämmer, kanske även inom delar av Alliansen)
Dock förstår jag inte jämnställningsaspekten på slutet i din insändare, att det måste vara en man som ringer till räddningstjänsten för att få fram lite vatten till dammen?
Det hade lika gärna varit en kvinna, till exempel vårt kommunalråd Carina Lund, detta då hon faktiskt är ordförande i Enköping-Håbos ”brandstyrelse” och borde känna til att kommunen har denna möjlighet, att med ett enda telefonsamtal göra samma sak.
Eller din man som är ansvarig ordförande för den förvaltningen som har ansvaret för parken, han hade lätt kunnat göra samma sak, OM han haft kunskap om avtalet mellan räddningstjänsten och kommunen, och OM han velat.