Jag tryckte i en bit till. Och en till. Jag visste att det inte skulle sluta bra men jag fortsatte. Jag mådde bra, jag behövde och förtjänade det här. Till slut var hela burken slut. Henriks burk.
Jag greps av panik och tänkte att han skulle komma hem vilken sekund som helst men jag blev sittandes i soffan under filten samtidigt som jag tänkte. Jag tänkte på vad han skulle göra, om han skulle göra något och om jag kunde lösa det på något sätt. Jag skulle kunna gå till affären och handla men jag hade inga pengar kvar. Men om jag inte hade hans burk full med kakor när han kom hem skulle hela huset vändas upp och ner av ilska.
Jag gick in i Henriks rum, han har alltid pengar till allt så någonstans måste det ju finnas. Jag hittade en femhundralapp som låg på hans skrivbord, men det var lite väl mycket pengar tyckte jag. Så jag letade vidare.
Efter ett tag så hittade jag en hundralapp under hans säng. Den skulle han väl ändå inte sakna?
Jag tog den, satt på mig skorna och joggade långsamt till affären.
Inne i affären så letade jag reda på en exakt likadan kakburk, tog den och gick genom godishyllan till kassan. Det var så mycket gott som frestade och jag hade ju pengar kvar att spendera så jag gick till godishyllan och tog godis tills hundralappen inte skulle räcka längre.
När jag kom hem ställde jag kakburken på exakt samma ställe som jag hade tagit den andra. Jag tänkte på hur det hade sett ut när jag kom hem efter skolan. Kakburken hade väl varit öppen? Eller? För säkerhets skull öppnade jag. Jag tänkte även att kakburken hade väl inte varit full? Han hade väl ätit ur den förut?
Så jag tog några kakor, ställde upp kakburken och gick till mitt rum. När jag väl stoppade in den sista kakan i munnen så hörde jag hur ytterdörren öppnades. Jag tryckte in kakan i munnen och lade täcket över allt godis.
Jag hörde hur det knakade i trägolvet och han gick in i köket. Jag hörde hur skåpsluckan öppnades lugnt. Sedan kom världens smäll från nedervåningen och hans bestämda steg kom upp för den knarrande trappan.