Morgonen efter branden slog lågor fortfarande upp ur taket.
Nu har ett år gått sedan ett helt flerfamiljshus brann på Kärrhöksgränd i Enköping. Alla boende i husets 42 lägenheter blev av med sina lägenheter under natten mellan den 14 och 15 september 2019.
Vi träffas i Lokalen på Kärrhöksgränd, där Ann-Sofie Millberg bedriver en verksamhet som fungerar som ett uppskattat socialt kitt i bostadsområdet.
Solveig Bladin minns hur hon fick ett abrupt uppvaknande den aktuella natten.
– Jag hade somnat när det bankade på dörren och man ropade att jag skulle ut. Det var läskigt, säger hon.
Det var bara att snabbt få på sig kläder och komma ut. Brandmännen sa åt henne att skynda sig på.
Hon och de flesta andra som evakuerades ut ur det brinnande huset fick stå och vänta en god stund utomhus medan de såg hur deras hem förstördes.
– Man kan inte förstå hur snabbt det gick om man inte var på plats, säger Ann-Sofie Millberg och berättar om hur hon först såg hur branden var koncentrerad till en balkong för att en kort stund senare se att hela taket stod i lågor.
– När jag kom ut ur lägenheten började hela taket att rasa, berättar Solveig Bladin.
Hon minns hur hon tyckte att det var jobbigt med alla nyfikna som kom fram till henne när hon stod utanför det brinnande huset under natten. Många frågade hur det kändes.
– Hur tror de att det känns att se sitt hem brinna upp? säger hon.
Under natten fick de evakuerade först vara i Västerledsskolans matsal. Sedan blev Lokalen den självklara samlingsplatsen.
– Första natten sov jag ingenting, berättar Solveig Bladin.
Sedan fick hon bo i ett par veckor i ett hotellrum på Kompassen genom sitt försäkringsbolag.
Efter det fick hon hyra en lägenhet i Sadelmakaren tills hon i april fick en ny lägenhet i Brogripens bestånd, en etta på Västerleden.
– Där trivs jag jättebra, säger Solveig Bladin.
Kerstin Andersson framför det brandhärjade huset.
Kerstin Andersson hade också precis somnat när hon fick ett bryskt uppvaknande under brandnatten.
– Det började knacka på fönstren och ringa på dörren. Man funderade på vad det var för någonting. Jag hade hörnlägenhet mot skogen och märkte ingenting av branden. Men när jag kom ut brann det i hela taket, minns Kerstin Andersson.
Efter natten och morgonen i Lokalen och Västerledsskolans matsal åkte hon till sin dotter i Eskilstuna och bodde där i tre veckor. Sedan fick hon bo i en lägenhet på Linbanegatan tills hon fick sin nuvarande lägenhet på Duvhöksgränd, nästgårds med Kärrhöksgränd.
Både Solveig och Kerstin har erbjudits möjligheten att söka bostad i det branddrabbade huset, som fortfarande håller på att rustas. Men de trivs i sina nuvarande boenden och har inga tankar på att flytta tillbaka.
Lokalen blev en självklar samlingsplats för de drabbade under första natten, men även fortsättningsvis.
– I princip alla i huset var här. Det var väldigt mycket folk här under en lång tid, i ett par veckor, berättar Ann-Sofie Millberg.
För Solveig har Lokalen blivit en ny fast punkt i tillvaron i och med branden. Hon har fått nya kompisar på kuppen. Kerstin hade dock vistats mycket i Lokalen sedan tidigare.
– Jag har fått jättebra kontakt här på Lokalen, säger Solveig och förklarar hur hon den första tiden efter branden kunde komma till Lokalen och få kläder, schampo och andra förnödenheter.
De branddrabbade slapp tänka på en hel del grundläggande saker tack vare Enköpingsbors och företags givmildhet. Ann-Sofie minns hur hon en gång till och med ramlade omkull på ett berg av skänkta kläder.
– Jag är stolt Enköpingsbo. Många säger att vi i Enköping är gnälliga, men när det verkligen gäller, då! säger Ann-Sofie om viljan att hjälpa efter branden.
Solveig hade bott i det brandhärjade huset i 16-17 år. Kerstin hade varit hyresgäst i huset ända sedan 1996, fast i olika lägenheter i huset.
När vi tar en promenad för att titta var de hade sina lägenheter blir de märkbart berörda.
– Det känns konstigt att gå förbi, säger Solveig.
Här bodde jag. Solveig Bladin pekar ut sin lägenhet.
– Förut tänkte man inte på vad det innebar när man hörde på nyheterna om en brand i ett flerfamiljshus och att alla har blivit evakuerade. Nu vet man det. Man blev en erfarenhet rikare av det här, säger Kerstin.
En sak som har etsat sig fast i Solveig är en rädsla för att tända levande ljus.
– Jag skulle tända ett värmeljus häromdagen, men det gick inte. Jag klarade inte av det. Det har kommit efter det här, berättar hon.
Kerstin berättar att hon nu mera känner ett instinktivt obehag när hon känner lukten av rök.