För vad är egentligen en nyhet? Något som sticker ut mot hur det brukar vara. Om den är bra eller dålig beror rätt ofta på läsaren.
Det slås jag av gång på gång, inte minst varje månad vid den här tiden, när förra månadens läsning på eposten.se summeras.
Nyhetens behag. Måhända är det ett slitet uttryck, men ofta träffsäkert.
Framför allt är det intresset för det oväntade som är en nyhet. Men nyhetens behag kan snabbt blekna.
För hur välformulerad en liknande artikel, i samma ämne, än är några veckor senare kan den få ett betydligt ljummare mottagande.
Därför handlar ytterst få artiklar om när hälsan tiger still.
"Plikttrogen nämndsekreterare lämnade ut allmän handling" är en rubrik som få skulle uppskatta, även om jag sänder alla tacksamhetens tankar till några av de nyckelpersoner i offentlig tjänst jag haft och har ett nära samarbete med. Ni som med blixtens hastighet och lite i skymundan sätter en ära i att följa offentlighetsprincipen.
Att innehållet i den spännande utredningen, omfattande tjänsteskrivelsen eller korta mejlet från myndighetens diarium kan omvandlas till en artikel med mycket högt läsvärde är förstås en annan femma.
När allt inte fungerar som det borde och chefredaktören Anette Östlund berättar det i en krönika är det en nyhet som väldigt många vill läsa. "Därför JO-anmäler jag kommunen" toppade februariläsningen på eposten.se tillsammans med en dag tät på olyckor, en husbrand och flera artiklar från Enköpings idrottsgala.