Så vill Enköpingsborna att deras gravplatser ska se ut

På lördag är det alla helgons dag och det är nog många som besöker en kyrkogård för att tända ett ljus och minnas de som inte längre är bland oss. Men hur vill Enköpingsborna att platsen för den sista vilan ska se ut? EP besökte en begravningsbyrå för att få svar på frågan.

St Olofs kyrkogård, gravljus, alla helgons dag.

St Olofs kyrkogård, gravljus, alla helgons dag.

Foto: Maria Hedenlund

Enköping2023-11-03 17:00

– Många av dem som kommer till oss har redan tänkt ut önskemål om hur de vill att gravplatsen ska se ut. De flesta vill att det ska finnas en anknytning till platsen, kanske är det samma kyrkogård som andra släktingar redan har begravts vid, säger Mikael Kvernplassen, begravningsentreprenör på Begravningstjänst Enköping. 

Sedan slutet av 1980-talet är kremering det populäraste sättet att begravas på i stora delar av Sverige. I Enköping och Uppland utgör kremation 80 procent av alla begravningar, enligt statistik från Sveriges begravningsbyråers förbund. Askan kan placeras i en egen grav, spridas i naturen eller i en minneslund och enligt Svenska kyrkan är det just den sista metoden som är populärast bland Enköpingsbor.

– Minneslundar är den vanligaste begravningsplatsen i Enköping följt av traditionella viloplatser med gravstenar, säger Ann-Sofie Hansson, kyrkogårdschef på Svenska kyrkan i Enköping. 

Ett annat alternativ som har blivit allt vanligare de senaste åren är så kallade askgravplatser där man får en gravplats med tillhörande sten, men i stället för att de anhöriga sköter om och dekorerar graven står kyrkan för skötseln av den. 

– Vi ser att allt fler vet om att det här alternativet finns och många tycker att det är ett bra sätt att hålla graven fin då man inte alltid kan själv. Det kan till exempel handla om personer som har svårt att få ihop vardagen och inte hinner besöka graven så ofta, säger Mikael Kvernplassen.

Men oavsett vilken begravningsform man väljer tycker Mikael Kvernplassen att det finns en sak man ska tänka på när man väljer hur både begravningen och minnesplatsen ska vara. Att våga låta dem vara personliga.

– Det handlar ju om det sista avskedet till den personen och en plats att sedan kunna minnas den på tillsammans med andra. Det är viktigt att man känner att det här är en plats som speglar den avlidne och att man inte bara har valt sten och kista från en katalog, säger han. 

Har du något exempel på hur man kan göra?    

– Det kan vara att knyta an till personens intresse, gillade den till exempel att snickra och jobba med trä kanske man vill ha en kista i furu. Det kan också handla om att man tar en personlig sten till gravplatsen från en plats som har betytt mycket för personen. Det gör många redan idag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!