Daniel Ewerman ställer ut i konsthallen 2026.
Lokalen är inte stor. Budgeten är knapp. Men ändå fylls rummen om och om igen av konstnärer som både vill och ber om att få ställa ut i Enköping.
– Varje vecka får vi mejl från konstnärer som vill ställa ut hos oss. Många skickar med verk direkt. Det handlar om människor som ser att vi tar deras konst på allvar, säger Mats O Karlsson, ordförande i Enköpings konstförening.
Det är ett förtroende som inte kommer av sig självt. Föreningen har under lång tid byggt upp ett rykte som en seriös aktör, trots att resurserna ofta inte räcker längre än till det allra nödvändigaste. Det som saknas i pengar kompenseras i tid, omsorg – och ett noggrant urval.
– Vi tar oss tid. Vi svarar. Vi tittar på verken, sorterar, försöker förstå konstnärens intention. Ibland handlar det om att vara ärlig: det här passar inte just nu. Men ofta hittar vi guldkorn – även bland de helt okända, säger Mats O Karlsson.
Att inte bara vänta på förfrågningar är också en del av framgångsreceptet.
– Vi söker själva. Vi följer spår, går på små utställningar, hör av oss. Och vi lyssnar på vad andra konstnärer tipsar om. Det är ett långsamt men levande arbete. Vi kompromissar inte med kvaliteten, oavsett budget. Det är nog det som gör skillnaden,
Föreningens rykte har fått nationella institutioner att engagera sig. När verksamheten riskerade att påverkas av kommunens planer på ett nytt kulturhus, hörde både konstnärer och Kungliga Konstakademien av sig i protest.
Föreningen har ett idéburet offentligt partnerskap (IOP) som är en avtalsform som bygger på samverkan mellan det offentliga och idéburna. En klumpsumma på 65 000 kronor betalas ut årligen, men det mesta sköts ideellt av föreningen. Totalt åtta utställningar blir det årligen.
"Immerse", verk på olja av Daniel Ewerman. Vilka verk som kommer att visas i Enköping är oklart än, men de har koppling till Uppland enligt konstnären.
"Echo" av Daniel Ewerman.
Tingshuset där Enköpings konstförening huserar.
Trots brist på ekonomiska muskler visar Enköpings konstförening att det går att skapa ett levande konstliv även på små orter. Enligt Mats O Karlsson är föreningen aktiv på att söka statliga bidrag och kan på så sätt ersätta konstnärerna ekonomiskt.
En som har lockats till konsthallen är Daniel Ewerman, konstnär som målar i olja, och delvis bor i Hållnäs i Norduppland. Han ställer ut sina målningar nästa år.
– Jag blev hedrad av frågan. Det var Olof Bendz, kuratorn, som tog kontakt. Vi var tillsammans på ett ateljébesök hos en annan konstnär i Stockholm, och det var där samtalet började. Den konstnären sa direkt: ”Du måste ställa ut där – det är så många riktigt bra som har gjort det.”
Daniel Ewerman ställer ut i internationella sammanhang, senast i Hamburg, där han är knuten till ett galleri – något som inte är helt enkelt att uppnå som svensk konstnär.
– Det var ett självklart val att tacka ja till en utställning på en mindre ort i Sverige. Särskilt eftersom Uppland är så centralt i mina bilder.
När jag fick frågan om att ställa ut på Enköpings Konsthall var jag tvungen att stanna upp och fråga mig själv: Varför känns det här så rätt?
Svaret landade i en större insikt. För valet handlar om något mer än platsen i sig. Det handlar om konsthallens hållning.
– Vi har så länge levt i ett centraliserat tänkande: Stockholm duger inte – det måste vara Berlin. Och Berlin duger inte – det måste vara New York. Men jag tror vi är på väg ut ur det där. Vi befinner oss i en decentraliseringsvåg, där det lokala inte bara duger, det är där det händer. De stora institutionerna blir lätt reaktiva. De bekräftar det som redan har hänt. Men det är hos de små, fria, obundna – som i Enköping – som man faktiskt kan ana vad som är på väg. Det är där framtiden skapas.