Som EP berättat tidigare visar siffror från Kronofogdemyndigheten att sju barn i Enköping fanns i familjer som avhystes från sina bostäder förra året.
Ingen av barnen ska ha bott i Enköpings Hyresbostäders (EHB) lägenheter, enligt vd Carina Weir. Nu säger också socialtjänsten att man inte kände till barnen.
– Det måste handla om svarthyrda lägenheter. Blir de utkastade vill familjerna i regel inte röja den de hyrt av så vi får aldrig kännedom om dem, säger Ann-Marie Nilsson.
Sedan barnkonventionen blev lag jobbar socialtjänsten hela tiden med barnen i fokus och som högsta prio, förklarar hon.
I de fall där man får kännedom om att en barnfamilj riskerar att kastas ut på gatan av någon anledning finns ett batteri med åtgärder att ta till för att undvika att det går så långt. Är läget akut måste saken snabbutredas för att se vilka åtgärder som behövs. Är det inte akut kan det exempelvis handla om att familjen får hjälp att göra en avbetalningsplan med fastighetsägaren.
– Här är vårt samarbetet med EHB mycket viktigt. Och när vi blir inkopplade känner sig EHB tryggare med att de kommer att få in sina pengar, säger Ann-Marie Nilsson.
För den som på grund av skulder eller annan misskötsamhet inte kan få ett eget hyreskontrakt kan socialtjänsten tillsammans med EHB upprätta ett så kallat socialt kontrakt. I dag finns mellan 50 och 60 sådana i Enköping.
– Då går vi i god för hyresgästen. Sen får vi jobba tillsammans för att de ska bli självförsörjande och så småningom kunna få ta över kontraktet, förklarar hon.
Ann-Marie Nilsson betonar dock att socialtjänsten inte är någon bostadsförmedling och att det bara är de med de allra största behoven som kan få de sociala kontrakten.
När barnkonventionen blev lag första januari förra året blev alla myndigheter skyldiga att tillämpa den. Ann-Marie Nilsson säger att det inom socialtjänsten pågår ett ständigt arbete med detta. Barnens rätt ska beaktas, de ska komma till tals i frågor som gäller dem och allt ska dokumenteras i så kallade barnkonventionsanalyser.
– Genom socialtjänstlagen har vi tänket sedan tidigare men när det gäller barnkonventionen är det ett annat angreppssätt.
För socialtjänstens del är det viktigt att även andra myndigheter tillämpar barnkonventionen. Så tycker hon inte riktigt att det är ännu. Praxis är på väg in i exempelvis domstolsverket men ännu känner hon bara till ett vägledande fall där barnkonventionen prövats som hon och hennes kollegor kan få ledning av.
– Barnkonventionen och föräldrabalken har exempelvis inte gift sig ännu, säger hon.
Hon tar ett exempel på detta: En vårdnadstvist ska avgöras av domstolen. En man har misshandlat sin hustru och mamman vill ha vårdnaden om barnen, som hon bor tillsammans med i ett skyddat boende. I väntan på ett avgörande i domstolen får pappan ett interimistiskt beslut på umgänge med barnen.
– Där har barnkonventionen inte slagit igenom. Där anses det ok att barnet ska träffa sin förövare. Och domstolen menar att det ska ske med bistånd av en socialsekreterare.
Ann-Marie Nilsson berättar att man vid ett sådant tillfälle gått emot domstolen och istället lutat sig mot barnkonventionen.
– Men det är otroligt svårt och kräver mycket mod av socialsekreteraren. Men när vi för barnens talan får vi inte ge oss så lätt, säger hon.