För att få statliga stödpengar till en sanering av ett förorenat område krävs att det finns en huvudman för saneringsprojektet. Men fastigheten vid den förorenade Enköpingstvätten är försatt i konkurs, det finns ingen ägare som kan ta ansvaret för en sanering.

Därför har länsstyrelsen begärt besked från Enköpings kommun om kommunen är beredd att åta sig huvudmannaskapet.

Vid kommunstyrelsens senaste sammanträde beslutades att kommunstyrelsen åtar sig detta och man gav i uppdrag åt plan- och exploateringsutskottet att inleda ett arbete för en expropriering av området vid den gamla kemtvätten.

– Besklutet innebär en viljeinriktning, det är en lång beslutsväg till en expropriering, säger Magnus Åsman vid kommunledningskontoret.

Plan- och exploateringsutskottet (Plex) ska nu ta fram en ansökan om expropriering av fastigheten. Ansökan ska lämnas till regeringen som troligen delegerar ärendet till länsstyrelsen. Ansökan går sedan till mark- och miljödomstolen som tar det slutgiltiga beslutet i ärendet.

– Vi kommer att få leva med den här fastigheten i många år till, men det här är ändå det första steget mot en sanering, säger Magnus Åsman.

Genom att expropriera (tvångsinlösa) fastigheten undviker kommunen att få miljöansvaret för den, vilket man får om man köper in fastigheten.

– Den risken är betydligt mindre vid en expropriering, säger Magnus Åsman.

Kostnaden för saneringen kan bli upp mot 100 miljoner kronor men länsstyrelsen bedömer chanserna som goda att Naturvårdsverket ger pengar för åtgärden bara ägarfrågan är löst. Föroreningen vid gamla Enköpingstvätten klassas som en av de värsta i länet och den innebär en risk för den grundvattentäkt som finns i Enköpingsåsen.

Kostnaden för kommunen vid en expropriering uppskattas till omkring 200 000 kronor. Men fastigheten beräknas få en värdeökning efter saneringen, hur stor är osäkert då man inte vet vilket skick den är i efter åtgärden. Tanken är att marken på sikt ska gå att använda för exempelvis handel eller industri.

Verksamhet vid Enköpingstvätten pågick från 1962 till 2007. Omfattande föroreningar av bland annat kemtvättmedlet tetrakloreten förekommer både i jordlager och i grundvattnet. Halterna är dock inte så höga att vattnet är farligt att dricka.