Stilla och tankfullt blickar kvinnorna på betraktaren (det handlar mest om kvinnor). Vad de tänker är förborgat.

Angelica målar i första hand ansikten, det är det som intresserar henne. Ofta blir kroppen endast skissartat tecknad. Hon använder modeller och de sitter eller ligger – på stolar eller på schäslongen i hennes ateljé på 15 kvm på Glasbruksgatan på Söder. Modellens och konstnärens koncentration vibrerar i målningarna, där man endast svagt anar det lätta ljudet av penselns eller ritstiftets drag i skapandets tystnads.

Angelica är uppvuxen i en konstnärlig familj med en kreativ, autodidakt mamma som målade koloristiskt, en pappa som tecknade och två systrar som med tiden blev teckningslärare.

Artikelbild

| En av utställningens många Venus-figurer, ett länt motiv i konsten. Ansikte, händer och fötter är det som intresserar konstnären mest.

För Angelica började den konstnärliga utbildningen tidigt. Hon kom som 17-åring in på Ölands folkhögskolas första ett-åriga konstutbildning och blev biten. Hon fortsatte på ”Grundis”, Grundskolan för konstnärlig utbildning i Stockholm, och kom så till Konstfack, där hon första året fick utbildning i en rad konsthantverkstekniker som dekorativt måleri, förgyllning, marmorering med mera. De följande åren handlar det om bild om miljö och det var under de åren som lusten till konstnärligt skapande väcktes och hon gick vidare till konsthögskolan. Sammanlagt tio års konstnärlig utbildning.

Men lusten att måla försvann och det var först efter sex år – sedan hon träffat sin blivande man, fått barn och familjeliv - som lusten väcktes igen. När hon tog upp sitt oljemåleri var hon omkring 45 år. Det handlade om ansikten, om former och ljusspel, om dess förmåga att ge uttryck för inre karaktär – om själens spegel. Därför är i regel rekvisitan – kroppen, stolen, soffan och sängen inte alltid så viktig.

Det finns stor skönhet och uttrycksfullhet i Angelicas ansikten, ett av dem för tankarna till Botticellis Venus och Angelica bekräftar att så är det. Hon har fascinerats av italienarens vackra bilder, inte minst av hans komposition Venus och Mars, även om Mars inte fick plats på Angelicas bild. Andra inspiratörer är spanske barockmålaren Velazquez och den mer nutida Alice Neel (1900–1984).

– Jag är också förtjust i naivistiskt måleri, allmogemåleri och Albertus Pictors måleri, säger Angelica som på lördagen öppnar sin utställning på Konsthallen.