– Vi började diskutera problematiken ordentligt 2013 då vi såg att vi fick fler externa placeringar på behandlingshem. Vi gjorde en kartläggning över nuläget i Enköping, men oavsett antalet personer det handlar om måste vi kunna göra något annat för den här gruppen, säger Elisabeth Kantor, socialchef i Enköping.

Det handlar om personer med dubbeldiagnoser, missbruk i kombination med psykiska men även fysiska problem. Många av dem är hemlösa, boende hos vänner eller på institutioner, de klarar en natt i taget.

– Det är människor som samhället på ett eller annat sätt misslyckats med att hjälpa. Men de är också Enköpingsbor och det är viktigt, konstaterar Marie Palmgren, förvaltningschef för vård- och omsorg.

De här personerna hamnar ofta mellan stolarna hos olika myndigheter.

.– Det är en grupp som är svår att greppa. Vem ansvarar för dem? säger Jens Frölander, ny enhetschef för socialförvaltningens öppenvård för vuxna.

I höstas blev det klart med en tomt utanför Örsundsbro där det nya boendet ska byggas. Med plats för tolv personer och utrymme för att utveckla verksamheten. Till hösten 2019 hoppas man att vara igång med boendet.

– Det blir egna boenden, men personal kommer att finnas som stöd dygnet runt, säger Jens Frölander.

På sikt är det frågan om ett flertal nya tjänster, sjuksköterskor, behandlingsassistenter och andra kompetenser. Exakt hur många eller hur bemanningen ska se ut är inte klart ännu. En viss oro finns för att det kan bli problem att hitta rätt personal.

– Men när man skapar en ny verksamhet brukar det locka medarbetare. Det kan vara en fördel att rekrytera till något helt nytt, säger Marie Palmgren.

Boendeformen och behandlingen är frivillig. Att hitta rätt personer är ett arbete som får ta tid, det handlar mycket om motivation. Boendet är drogfritt men man behöver inte vara drogfri innan man får en plats där. Att ha ett fast boende är viktigt för att på sikt bli drogfri.

– Tryggheten är viktig. De här personerna är ofta utsatta och far illa i sin omgivning i missbrukssammanhang. En del av dem skulle uppleva det som oerhört skönt att bli erbjuden ett tryggt boende där de inte blir utnyttjade och ofredade, säger Marie Palmgren.

Någon hotellvistelse ska det dock inte bli frågan om. Förvaltningarnas olika verksamheter ska utnyttjas och sysselsättning ges genom exempelvis Joar Socia, Syssloporten eller en planerad tvättinrättning.

Placeringen på landsbygden skapar även möjligheter vid själva boendet, med skötsel av trädgård och kanske höns på gården.

Målet är att anpassa boendet och behandlingen individuellt efter varje enskild person.

– Jag ser inga hinder för att man bor där länge. Tiden är en viktig faktor, det är oerhört viktigt att se komplexiteten hos de här personerna. Det är inget snabbspår att behandla missbruk i kombination med psykisk sjukdom och funktionsnedsättningar, säger Elisabeth Kantor.

Rent ekonomiskt tror hon inte att det nya boendet blir dyrare än vad kommunen idag betalar för externa placeringar i olika vårdformer.

– Men pengarna kan användas smartare, och i lokala resurser på hemmaplan, säger Elisabeth Kantor.