Storkarven (underarten mellanskarv) är en relativt ny art i de stora insjöarna i Sverige dit den kom i slutet på 90-talet. Fågeln påverkar både flora och fauna och innebär stora problem för yrkesfisket.
– Skarven sliter sönder fisken i bottengarnen och förstör fångsten. Och de äter otroliga mängder med abborre, säger Daniel Brelin, länsfiskekonsulent vid länsstyrelsen i Uppsala län.
Enligt inventeringen fanns det häckningssäsongen 2019 omkring 3000 aktiva bon med storskarv i Mälaren. 2017 var antalet bon närmare 4000. Nedgången är störst i de östra delarna av Mälaren, söder om Enköping har antalet skarvbon ökat från 240 år 2004 till 718 år 2019.
Daniel Brelin gör ett snabbt överslag. Med 3000 par häckande storskarv som lågt räknat får två ungar per år får vi 12000 skarvar i Mälaren till hösten. En skarv äter minst 0,5 kilo fisk per dag vilket innebär sex ton fisk om dagen.
– Det är betydligt mer än vad yrkes- och fritidsfisket tar upp tillsammans, konstaterar han.
Det bedrivs skyddsjakt på skarv både i Mälaren och vid kusten. Länsstyrelsen i Uppsala beviljar skyddsjakt på omkring 40 skarvar per år men bara ett fåtal skjuts. Jakten är främst ett sätt att skrämma bort fågeln.
Minskningen av skarvstammen tror Daniel Brelin beror på andra faktorer.
– Jag tippar på misslyckade häckningar och att havsörn och mink tar skarv, säger han.
Inventeringen av storskarv sker vart tredje år i Mälaren i samarbete med länsstyrelserna kring Mälaren samt Mälarens vattenvårdsförbund.
