När meteoritstenen föll ned i Johan Benzelstiernas von Engeströms skog nära Ådalen i Fjärdhundra i slutet av förra året tyckte han det var intressant och spännande, ett unikt fynd. Han förstod att det skulle väcka ett stort intresse för att hitta den och blev inte särskilt förvånad av att möta meteoritjägare i skogen.
– Jag informerade alla jag mötte att sökandet efter stenen måste ske i samarbete med mig och andra berörda markägare i området.
Johan Benzelstierna von Engeström genomförde också egna sökinsatser i samverkan med Sveriges Metallsökarförening. Men de hittade ingen sten.
En tid senare blev han kontaktad av en forskare som kände till att stenen lämnats in till Naturhistoriska riksmuseet av två meteoritjagande geologer från Stockholm. Han stod precis i begrepp att inleda ett eget sökande tillsammans med ett 20-tal personer och avblåste den insatsen. Johan Benzelstiernas von Engeström döljer inte sin frustration.
– Jag blev onekligen en smula förvånad och kunde inte förstå varför inte museet informerat mig.
Det blev en hel del diskussion med museets företrädare. Deras slutsats var att det inte finns någon lagstiftning som reglerar vem som har rätt till en nedfallen rymdsten. Det finns visserligen en rymdkonvention, men den går inte att tillämpa på nedfallna föremål. För Johan Benzelstierna von Engeströms är det fortfarande en viktig principfråga om vilka rättigheter allemansrätten ger i förhållande till äganderätten. Det är alltid någon som äger skogen och med det följer krav på ömsesidig respekt och ansvar, anser Benzelstierna von Engeström.
Allemansrätten att vistas på privatmark innebär inte rätt att ta med sig saker därifrån, enligt Johan Benzelstiernas von Engeström, oavsett om det handlar om rymdstenar eller julgranar. Eftersom det finns ett allmänintresse för en rymdsten av den här kalibern har han inga anspråk på att hålla den för sig själv hemma och ännu mindre att sälja den, men han vill äga beslutet att deponera den hos ett museum.
– Jag vill förstås försöka hitta en lösning för alla inblandade, men jag kommer inte att släppa mitt anspråk på äganderätt. Jag är beredd att gå till domstol om det krävs. Upphittarna borde förstås få en skälig ersättning.
