Cecilia Pekkari hörs ofta på musikscener i Enköping. Senast på Skolparkens scen på Trädgårdsdagen som konferencier och ena halvan av trubadurduon Pekkari Monie. De flesta Enköpingsbor kopplar henne nog mest till Kulturskolans konserter.
Men hur många vet att det var på Kulturskolan i Pajala hon började sin musikaliska karriär, redan som sjuåring?
– Mamma satte mig på pianolektioner, jag ville egentligen sjunga, men det fanns ingen sånglärare i Pajala. Jag sjöng ändå med kompisar. Vi hade en grupp som hette TMC, The music company, och var med på talangjakter. Vi vann några gånger, en gång vann vi 10 000 kronor med en egenskriven sång när jag var nio, tio år. Jag tror att vi åt pizza för pengarna.
Som 19-åring lämnade hon Pajala för musikhögskolan i Piteå. Sista terminen jobbade hon samtidigt som sångpedagog i Skellefteå.
– Sedan fick jag jobb i Upplands-Brogymnasiet som musiklärare på 70 procent, och samtidigt vikariat som sångpedagog 60 procent i Enköping. Så jag pendlade från Stockholm innan jag fick en fast heltidstjänst här 2009.
Cecilia Pekkari har slitit trapporna i Kulturskolans lokaler i 15 år nu.
– Det är kul att jobba på Kulturskolan när man själv är uppvuxen på kulturskola, man förstår hur mycket det betydde. Det var det som gjorde att man orkade med skolan. Man fick gå på sina sång- och pianolektioner och spela med bandet. Pajala har ingen stor kulturskola men inspirerande lärare och många konserter.
– Det fina är att jobba med ungdomar och barn. Få dem att våga tro på sig själv, det är verkligen en drivkraft att de får uttrycka sig genom sin röst. Det är läskigt, men jättemodigt.
Cecilia Pekkari har lagt till efternamnet Jäderholm, när kärleken slog till närmare än man kunde ana.
– Det blev lite lättare att stanna när saker började ordna upp sig. Jag är gift med Marcus som jobbat här sedan 2001.
De har två barn, sju och tio år. Ett år efter att andra barnet föddes, 2018, drabbades Cecilia av något oförklarligt.
– Jag fick kronisk huvudvärk och feber och var sjukskriven i ett halvår. Det var chockartat när jag inte blev av med det och tänkte att är det så här att vara utbränd. Men jag kände innerst inne att jag är ju extremt stresstålig, och det var så konkreta fysiska symptom.
Efter 1,5 år visade det sig vara kronisk borrelia.
– I fem år hade jag febertoppar och huvudvärk. Jag har fått ändra kost och gjort livsstilsförändringar för att läka ut, idag är jag frisk.
Nu har hon fullt upp inför välgörenhetsgalan “We are the world” på Kompassen, där hon är solist tillsammans med Melvin Merkell. Dessutom 25 vuxna i kören, sex lärare i bandet, en barnkör med 50 barn och en gästsolist.
– Melvin är min sångelev, det var på en sånglektion i april som idén om att göra den här konserten kom. Vi hade båda sett dokumentären om hur låten spelades in en natt i Los Angeles 1985. Våra idoler var med där, det var jätteintressant att se Stevie Wonder, Bob Dylan och andra artister, hur de var starstrucked av varandra.
Senast Kulturskolan gjorde en välgörenhetskonsert var 2013.
– Vi tyckte att det skulle vara roligt att göra en konsert med kollegor, det är så sällan vi själva står på scenen. Det blir 19 låtar med en paus emellan.
Vilken låt har varit svårast att träna in?
– Det är nog "We are the world". Den är så lång, elva refränger som alla sjungs av olika solister. Vi har lagt upp den exakt som originalet, någon i kören är Bruce Springsteen, någon är Stevie Wonder, någon Cindy Lauper. Vi gör det med glimten i ögat, man får ta ut svängarna som sin kändis.