– Till en början var det bara mina känslor som hade färger, men Ismanien har utvecklats. Färgerna blev till former och sen varelser, förklarar Ida Haag.
Ismanien är den påhittade fantasivärld dit Ida flyr när den riktiga världen blir för tuff. Fantasin har funnits med henne sen hon var åtta år. Periodvis kämpar hon med psykisk ohälsa och beskriver därför skapandet som en kanal där hon får utlopp för sina känslor.
Nu ska fantasin äntligen bli till verklighet. Ida skriver berättelsen om Ismaniens varelser som ska framföras som en balett i Japan. Drömmen om balett formades redan i flickrummet som barn.
– Jag tyckte att balettdansösen som snurrade i smyckeskrinet var drömmig, säger Ida Haag och spottar ur snuset innan hon sätter sig tillrätta.
Mycket av Idas konst kommer från de varelser som bor i hennes fantasivärld. Dem har tidigare bara tagit form i målningar och skulpturer, men nu får de komma till liv genom dans. Baletten har premiär i september 2026 i Osaka i Japan.
– Den kommer att handla mycket om psykisk ohälsa, om hur huvudkaraktären räddar sig själv, säger Ida Haag.
Från en termos häller Ida Haag upp rykande hett kaffe. I bakgrunden hörs musik från Polo Piatti, en argentinsk-brittisk kompositör som hon lärde känna när hon studerade i London. Utöver att komponera musiken till Idas balett, är han även anledningen till att drömmen blir till verklighet i just Japan.
– Polo har arbetat tidigare i Japan, så han känner folk där, säger Ida Haag och fortsätter, men målet är att få baletten till Sverige sen.
Ida Haag kom nyligen hem från en arbetsresa i England men har än inte tagit sig till Japan. För att smidigt kunna arbeta internationellt har det istället blivit några zoom-samtal. Det senaste mötet visade sig vara klurigare än vad hon förväntat sig. Ida förklarar att japanerna inte kunde engelska och att en tolk behövdes för att övervinna språkbarriären.
– Men jag lärde mig två nya ord, konnichiwa och arigatou, skrattar Ida Haag.
Utöver att skriva berättelsen till baletten så gör hon även kulisserna till scenen. Men koreografin däremot har hon ingen kontroll över. Hon förklarar att hur den japanska koreografen tolkar hennes historia kan hon inte kontrollera.
– Det viktigaste för mig är bara att färgerna blir rätt, för de är ju känslorna, säger Ida Haag och tar en klunk från sitt kaffe.