Det är bakvänt. I riksdagen sitter få ledamöter som har uppnått pensionsålder. Samtidigt ökar den här åldersgruppens representation i kommuner och regioner, enligt en rapport från Delegationen för senior arbetskraft som Sveriges Radios Ekot (26/9) rapporterat om. Det borde vara tvärt om.
Efter valet förra året konstaterades att av riksdagens 349 ledamöter vara bara sex stycken över 65 år (DN 22/9 2018). I Socialdemokraternas riksdagsgrupp fanns då inte en enda person som över 65. Detta trots att av landets befolkning så är hela två miljoner över strecket för ålderspension, enligt Statistiska centralbyråns, SCB:s, siffror för år 2017.
I partierna verkar det inte heller vara prioriterat att se till att äldre kan ta plats i riksdagen. Enligt en kartläggning som SCB gjorde åt Sveriges Radio Ekot (29/6 2018) var 16 procent av de 6 000 riksdagskandidaterna 65 år eller äldre, men ofta stod de placerade långt ner på listorna. Av de då 169 förstanamnen var enbart fyra stycken ålderspensionärer.
Situationen är på pappret märklig. Det brukar bli ett herrans liv om vissa grupper inte anses tillräckligt representerade i samhällets toppskick. Bolagsstyrelser ska kvoteras. Och minoritetsgrupper uppmuntras på olika sätt att ta plats.
Många av de politiska partierna arbetar också aktivt för att riksdagslistorna ska vara någorlunda varvade utifrån mängder med parametrar. Strävan är att folkets främsta företrädare ska vara en grupp som relativt väl speglar befolkningens sammansättning. Men det verkar inte gälla äldre.
Den tidigare riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) har beskrivit det som att i Sverige ses ålder ofta som en belastning. Själv ställde Danielsson – då över 70 – upp för omval förra året, men blev petad längre ner på riksdagslistan till förmån för yngre förmågor.
I rikspolitiken finns en vurm för ungdom. Partiledarna blir allt yngre. Riksdagsledamöter kan ta sig in på meriter från ungdomsförbunden. Särskilt i Moderaterna märks hur en försvagad medlemsbas i partiet, men en stark i Moderata ungdomsförbundet,MUF, gör att maktbalansen ändras. I nomineringsprocesser har MUF fått alltmer att säga till om, vilket märks när poster ska tillsättas.
Att det finns goda möjligheter för unga att engagera sig politiskt är samtidigt bra. Problemet är bara att samma rörelse på nationell nivå verkar trycka ut äldre, vars erfarenheter och perspektiv också behövs i beslutande församlingar. Att situationen är den motsatta på lokal och regional nivå grumlar dock bilden. Men kanske är det vi ser en förskjutning i föreställningen om vad politiskt engagemang innebär.
Politiken är på många håll en heltidssysselsättning. Engagemanget har blivit alltmer krävande, samtidigt som vardagen för många har blivit stressigare. De grupper som kan engagera sig är då de som kan ägna sig åt politik på heltid, ofta från unga år, och pensionärer. I ett samhälle som premierar ungdom gynnas yngre förmågor till de mest prestigefyllda toppuppdragen och pensionärer tar vad som blir över