Ska politiker få beskriva meningsmotståndare som "extrema röster"? Socialdemokraternas tidigare kommunalråd i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson, gjorde det och står anklagad för "förtal med hatbrottsmotiv” i en rättegång som inleddes på måndagen. 

Det är Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi, från organisationen Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK), som har dragit Hermansson inför domstol. Hermansson hade nämligen ifrågasatt att duon skulle leda ett samtal, i anslutning till filmvisningen av "Burka Songs 2.0" i kommunens lokaler, och nämnde då "extrema röster". 

 

Med tanke på vad Doubakil och Maimuna Abdullahi själva kallar folk är det svårt att tro att de kan vara så ömhudade.

När jag exempelvis i positiva ordalag recenserade tidigare S-toppen Nalin Pekguls bok ”Jag är ju svensk” (Recito förlag) anklagade Doubakil och Abdullahi mig för "rasistiska" problemformuleringar (Expressen, 6/10 2014). Pekguls namn verkade få dem att se rött. 

Ett samtal i anslutning till att "Burka Songs 2.0" har letts av Aftab Sakineh Soltani som har kallat mig, Amineh Kakabaveh och Sara Mohammed för att vara "ärkeislamofober". Det vi har gemensamt är engagemanget mot hedersförtryck.

MMRK kallade det också "islamofobi och rastänkande" att dåvarande liberala demokratiminister Birgitta Ohlsson ville utreda om svensk terroristlagstiftning behöver skärpas.

Inte ens Expressens lågmälde ledarskribent Patrik Kronqvist har kommit undan. I en artikel av Maimuna Abdullahi med flera har han kallats en “starkt islamofobisk lobbyist” som utgör ett hot mot ett fredligt samhälle (Feministiskt perspektiv, 3/7 2015).

 

Men MMRK:s representanter häver inte bara ur sig anklagelser. De har bjudit in personer som dömts för terrorbrott och talat hos Svenska förenade muslimer, en förening som bjudit in våldsbejakande extremister och där bland andra IS-jihadisten Mikael Skråmo varit aktiv. MMRK har länkat till en föreläsning med al-Qaidaideologen Anwar al-Awlaki, död sedan 2011, och bjudit in organisationen CageUK som relativiserar terrorism.

Ska därmed personer som Doubakil och Abdullahi inte få höras i den offentliga debatten? Självklart ska de få göra det. Det behövs alltid röster som inte står i mitten, som inte företräder det stora flertalets perspektiv. En demokrati har högt i tak. 

Men det finns som sagt en bakgrund till Ann-Sofie Hermanssons ordval "extrema röster".  

Mer än om "förtal" handlar åtalet mot Hermansson om att tysta kritiker. Taktiken fungerade möjligen för tio år sedan. Nu? Inte alls.