Benjamin Netanyahu har suttit länge vid makten. Med ett starkt stöd både inom det egna partiet Likud och bland befolkningen har han kunnat styra sin regeringskoalition till vad som beskrivs som den mest högerinriktade politiken i Israels historia. Högern och bosättarrörelsen har vuxit sig starkare och 2018 antogs en ny nationalstatslag, som fått kraftig kritik för att diskriminera minoriteter.

Men på senare tid har Benjamin Netanyahu börjat ifrågasättas, både för den utveckling som av oppositionen kallas för en attack på den israeliska demokratin, men också efter de korruptionsanklagelser som riktats mot honom och som nu gör att han riskerar att ställas inför rätta.

Vill ha immunitet

Artikelbild

| Centerpartialliansen Blått och vitts ledare, den forne militärchefen Benny Gantz, fyller en stor annonsskärm i Tel Aviv, Israel. Han kan bli landets nye premiärminister.

Efter vårens parlamentsval i Israel fick Netanyahu, öppet stödd av USA:s president Donald Trump, uppdraget att bilda regering. Att förhandlingarna sedan föll samman hade främst två orsaker, säger Isabell Schierenbeck, Israelkännare och professor i statsvetenskap vid Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet, till TT. Den ena var att Netanyahu sökte stöd för en lagändring som skulle ge en sittande premiärminister immunitet mot åtal och därmed sannolikt rädda hans eget skinn – om än tillfälligt.

Stödet för en sådan lag är svagt bland partierna, även vissa av de partier som finns till höger om Likud, säger Schierenbeck.

Den andra orsaken är en riktig surdeg i den israeliska inrikespolitiken: Frågan om de ultraortodoxa judarna ska undantas den annars obligatoriska värnplikten. Netanyahus tänkta samarbetspartner, det sekulära högerpartiet Yisrael Beiteinu, hade gått till val på att riva upp de gamla privilegierna. Men det kunde Netanyahu inte lova partiets ledare Avigdor Lieberman, eftersom Netanyahu då skulle upprört de religiösa partierna. Netanyahu lyckades därför inte bilda regering

Mäktigare vågmästare

Artikelbild

| När valet närmade sig gick Israels premiärminister Benjamin Netanyahu ut och lovade att Israel ska annektera Jordandalen om han får styra landet. Ett tomt valfläsk för att säkra allians med bosättarpartierna, kallar många analytiker löftet.

Men sedan i våras har saker delvis förändrats, säger Isabell Schierenbeck. När israelerna på tisdag går till valurnorna har stödet för Netanyahu minskat, men framför allt har det gått upp ordentligt för Avigdor Lieberman. Det gör att Liebermans bosättarparti kan få en starkare roll som vågmästare när en regering ska tillsättas, men också i frågan om det blir Netanyahu eller utmanaren, centerpartialliansen Blått och vitts ledare den forne militärchefen Benny Gantz, som får uppdraget att bilda regering. Det är nu jämt mellan partierna.

Netanyahu kan få svårt att bilda regering och Lieberman ser ut att få mer makt att pusha politiken i sin sekulära riktning, säger Isabell Schierenbeck.

Det är också orsaken till Netanyahus kritiserade löfte i elfte timmen att införa israelisk suveränitet i Jordandalen på den ockuperade Västbanken om han kommer till makten. Ogrundat valflirtande, enligt många bedömare.

Behöver enas

Den 69-årige Netanyahu kämpar nu för sin politiska överlevnad. Vårens kraschade regeringsbildning blev ett av hans största politiska misslyckanden och i oktober ska riksåklagaren avgöra om han ska åtalas för korruption.

Och om man tittar på hur Högsta domstolen dömt i tidigare fall så skulle jag inte bli förvånad om han döms, säger Isabell Schierenbeck.

Redan spekuleras i vem som kan bli hans efterträdare.

Samtidigt krävs nu ett visst mått av pragmatism. När läget runt om i Mellanöstern är spänt måste Israel ha en regering, betonar Schierenbeck.

I Syrien trappas spänningarna mellan Israel och framför allt Iran upp samtidigt som Trump har börjat närma sig Israels ärkefiende Iran. Jag tror inte att de vill gå längre utan en regering.