Kristinas dotter Hanna har haft jobbigt med skolmiljön sedan hon började förskoleklass. Hon går nu i femman. Närvaron i skolan har varit låg, förknippad med ångest. Familjen sökte hjälp i skolan, hos husläkaren och kontaktade till slut Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, våren 2022.
I maj fick de ett första bedömningssamtal i Enköping. De gick på flera samtal till juli men hann inte klart innan mottagningen stängde för sommaren. De sista samtalen var i september 2022. Först då var alltså bedömningen klar och en remiss skulle skickas för utredning.
– Psykologen vi träffade för bedömningen var väldigt kompetent och samtalen kändes bra, berättar Kristina.
Av någon anledning skickades inte remissen in förrän i slutet av november och familjen fick då veta att väntetiden för en utredning är cirka ett år. Vid detta laget hade Hanna stora psykiska problem och Kristina var sjukskriven på heltid för utmattning.
– Barn som är självskadebenägna får hjälp först, det var inte min dotter då, men ska man som förälder behöva oroa sig för att det ska kunna gå så långt innan man får hjälp?
I och med de långa köerna i regionen erbjöds de att göra utredningen hos en privat klinik i Stockholm. Men Hanna mår så dåligt att hon har svårt att lämna hemmet, och kan inte resa till Stockholm regelbundet.
– Det skulle vara praktiskt omöjligt för oss. Hanna fick ångestpåslag bara av att resa inom stan så jag kunde inte säga ja.
Kristina bad om hjälp i väntan på utredning då hon var orolig för Hannas mående. De fick komma till en psykolog i Bålsta.
– Mycket hänger på mig, som förälder får man jaga privata alternativ när vården inte är tillgänglig.
I veckan fick familjen besked om att de ska få börja en utredning. Men det har varit arton långa månader. Utredningen ska dessutom göras i Uppsala.
– Det tar tid och kraft för oss att åka till Uppsala och gå på möte där. Det skulle underlätta massor om denna hjälp gick att få i vår egen stad.
Hela familjen på fyra personer drabbas, psykiskt, ekonomiskt och praktiskt. Det är svårt att göra saker som familj. Kristina berättar att de har fått lära sig uppskatta det lilla.
– Vi har påverkats enormt av att inte ha fått professionell hjälp i tid. Det kan inte vara så att ett barn som mår dåligt ska behöva vänta över ett år för att få rätt hjälp. Som förälder känns det helt hopplöst. Jag är uppgiven, förbannad och känner stor frustration.
Kristina och Hanna har egentligen andra namn.