Ledare Den senaste tidens kritik mot BEO, barn- och elevombudet verkar få gehör. Nu säger utbildningsminister Anna Ekström (S) att verksamheten ska ses över.

Tanken att det ska finnas en extern part, som BO utgör i dag, att vända sig till vid oegentligheter i skolmiljön är god. Men lärare måste kunna sätta gränser, utan att elever ständigt ska opponera sig mot dessa. I dag får eleverna både rättslig uppbackning och skadestånd för att göra det.

BEO Caroline Dyrefors Grufman hävdar i Dagens Nyheter (16/8) att kritiken är osaklig. Hon verkar inte ha sina medarbetare med sig. I en intern skrivelse som undertecknats av 16 medarbetare på Skolinspektion, som BEO är en del av, beskriver de en oro för att BEO driver ärenden allt för hårt. Som läraren och debattören Isak Skogstad uppmärksammat (Twitter 23/8) arbetar det knappt 20 personer på BEO, vilket vittnar om ett utbrett internt missnöje gentemot arbetsmetoderna på myndigheten.

Att läsa ärenden som drivits av BEO är inget för den nacksvage. De rättsliga processerna liksom de begärda skadestånden är helt enkelt oproportionerliga till incidenterna. I ett aktuellt fall i en skola i Lidköping barrikaderade sig i en elev i en soffa som blockerade kafeterian, och vägrade flytta på sig. Till slut lyfte en skolvärdinna bort eleven. Fallet anmäldes till BEO som började processa mot kommunen. Kommunen friades i tingsrätten och hovrätten. Nu har fallet överklagats till Högsta domstolen, HD.

En lärare på en annan skola höll fast en stenkastande elev. Denna gång fick eleven rätt, i den mån det ordet ens kan användas i sammanhanget. Kommunen betalade ut skadestånd på 10 000 kronor.

Det är viktigt att barn och unga har någon utomstående att vända sig till när vuxenvärlden eller jämnåriga begår allvarliga övertramp. Men exemplen och den interna skrivelsen vittnar om en statlig verksamhet som tycks ha tappat omdömet för vilka processer den ska ägna sig åt. BEO:s agerande liknar i allt väsentligt en typ av myndighetsaktivism där barnet alltid ska få rätt oavsett sitt beteende.

2016 fick en elev i Svenljunga, vars lärare utdelat en örfil, 5 000 kronor i skadestånd. Domen föll i HD och blev prejudicerande. Självklart är det oacceptabelt att lärare slår elever. Men bakgrunden var att eleven hade spottat sin lärare i ansiktet. Det rättfärdigar inte örfilen. Däremot vittnar det hela om ett grundläggande fel i skadeståndsrätten. Har eleven själv betett sig klandervärt borde skadeståndet sättas ner till noll. Vilket system har man skapat när lärare drar sig för att säga till elever som kränker och stör med rädsla för att det ska bli rättssak av det hela.

Att Anna Ekström vill se över BEO:s roll är rimligt. Men detta handlar om mer än en verksamhet som spårat ur i sina bedömningar. I slutändan leder detta till en ungdomsgeneration som lär sig att minsta tillstymmelse till normsättning berättigar skadestånd. De lär blir såväl svårhanterliga som besvikna i framtiden.