– Världsbroderidagen har firats sen 2011 och eftersom vi har en syförening här i Boglösa som jag är medlem i så tänkte jag att jag kunde bjuda in till det här. Sen är det ju en ynnest att få brodera på arbetstid!
Det säger komministern Erika Cyrillus där hon sitter runt fikabordet med sina med-brodörer. Hon slog upp dörrarna vid 10-tiden utan att veta om någon skulle komma förbi. Men visst fanns det ett intresse för att brodera i grupp ute i Boglösa.
– Vi har roligt när vi broderar tillsammans och man behöver inte bli rädd för att det ska bli tyst emellanåt, säger Anna-Lisa Johansson som håller på med en duk till julen.
Och visst stannar konversationerna upp då och då runt bordet, när var och en fokuserar på sina korsstygn och olika textildetaljer. Men sen brister tystnaden igen lika snabbt som den föll.
Tålamod och viljan att investera en hel del tid är ett måste.
– Jag håller på med ett motiv på 120 000 stygn. Jag började i mars och hoppas bli klar till oktober. Jag räknar väl med att lägga ner 500-600 timmar totalt, säger Erika Cyrillus.
Förutom det sociala i att syssla med handarbete i grupp ser hon det som en sorts fredsmanifestation.
– Det är absolut en fredshandling och ett sätt att hylla långsamhetens lov. Det finns en harmoni i det här och pulsen sjunker när man broderar. Jag broderar en del tavlor. Hade jag målat dem så hade det kanske tagit 2-3 timmar, men nu tar det i stället 30 till 300 timmar beroende på tekniken.
Och när man väl börjat är det svårt att sluta säger alla runt bordet.
– Det är lätt att fastna i att bara göra ett stygn till, säger brodösen Berit Lundqvist.