– Nu är jag på väg hem, jag står vid porten nu, säger Stig Norling, märkbart lättad när klockan är 20.15 på fredagskvällen.
Då hade han varit inlåst på lasarettets akutmottagning sedan tidig morgon.
– Jag har suttit en hel jävla dag, ursäkta uttrycket, men det har faktiskt varit jobbigt, säger han.
Samtidigt har han förståelse för att han var tvungen att vara kvar i väntan på provsvaren.
– Det är för väl att det inte var något och man måste ju respektera vad läkarna säger.
Han kom till Enköpings lasarett på fredagsmorgonen.
– Det är lite kaotiskt här, ingen vet när vi får lämna byggnaden, sade han till tidningen på eftermiddagen.
Vid 13.30-tiden beskrev Stig Norling stämningen som mycket oviss.
– Vi ser varandra genom en glasruta ett tiotal meter från huvudingången till akutmottagningen och pratar i telefon.
Samtidigt kom nya patienter, som fick vända hemåt.
– Ingen som har varit i kontakt med den smittade patienten får ju träffa andra.
Hur fick du själv beskedet?
– Efter att ganska snabbt ha fått träffa en läkare tidigare idag blev jag skickad till röntgenavdelningen. När jag kom tillbaka vilade jag ut i korridoren. Då var det stor uppståndelse och personalen började tala om någon form av smitta. Sedan dess hålls vi kvar här.
När tidningen nådde Stig Norling per telefon vid 19.30-tiden lät han trött men vid gott mod.
– Ja, nu är det bara jag och en kille till som sitter här i väntrummet och väntar.Vi har fått kaffe och macka, så det går ingen nöd på oss men lite segt är det.
För egen del var han inte orolig för den misstänkta ebolasmittan.
– Men vi får inte gå ut härifrån och man undrar ju. Jag bara väntar på att få någon slags information. Där ute ser jag ett stort pressuppbåd som kommer att hugga mig när jag blir utsläppt, säger han och skrattar.
Hustrun Helena Dominique har haft telefonkontakt med sin make under dagen. Hon säger att hon inte heller är orolig.
– Jag är inte orolig på något sätt, jag tänker mest på Stig, det är jobbigt för honom att sitta där, säger hon.