Maria Nelander är sektionschef i obstetrik vid Kvinnokliniken på Akademiska.
Förlossningspersonalen beskriver det som "en trend". Att kvinnor som är missnöjda med sina förlossningar recenserar personalen på nätet och även filmar personalen.
Dessa kvinnor kan även avsäga sig den vård som sjukvården rekommenderar.
– Man vill inte ha CTG som mäter barnets hjärtljud, man vill inte ha livmodersammandragande medel eller kanske inte vill ge k-vitamin till barnet. Det är en rörelse av kvinnor som inte tror att vi gör ett bra jobb där vi prioriterar säkerheten för mor och barn högst, berättar Maria Nelander, sektionschef i obstetrik vid Kvinnokliniken på Akademiska.
Hon menar att det leder till problem när det blir en komplicerad förlossning. Vad den här rörelsen beror på kan hon inte svara på, men hon tolkar det som ett misslyckande för vården.
– Det är som att det saknas ett förtroende. Det leder till en stor etisk stress för personalen och de får lägga stor vikt på att övertala och förklara i stället för att fokusera på det medicinska.
Det leder till att personalen måste lägga mycket tid på dokumentation. Att skriva ner kvinnornas krav och avsteg från den rekommenderade vården blir nämligen det enda sättet att bevisa sin oskuld om något går fel och kvinnan anmäler personalen till exempelvis Ivo.
Bland yngre förlossningsläkare leder det här till en stor rädsla för att bli anmälda eftersom de inte hunnit få lika mycket självförtroende i ryggen som mer erfarna kollegor.
Unga förlossningsläkare på Akademiska vittnar om att risken för att bli uthängd på nätet skapar rädsla och obehag inför och efter arbetet.
– Det är ytterst bekymmersamt att behöva vara rädd för att lagföras när det uppstår ofta oundvikliga komplikationer, säger Linette Backeman, fackligt klinikombud för kvinnokliniken och ST-läkare i kvinnosjukvård.
Hon skulle inte säga att det påverkar hur personalen utför sitt jobb men det påverkar hur de mår på jobbet och hur de känner inför och efter jobbet.
– Man kan få höra: "Hon var så koncentrerad när hon arbetade att hon inte kunde svara på frågor samtidigt". Jag undrar då, om det verkligen är bättre att jag koncentrerar mig lite mindre på mitt arbete? Det ingår i säker vård att bemöta patienten på ett respektfullt och empatiskt vis, men det är inte samma sak som att ha personkemi.
Hon beskriver det som att vissa har mer orealistiska "kravlistor" än andra.
Unga förlossningsläkare beskriver en försvårad arbetssituation när födande kvinnor inte vill ta emot rekommenderad vård.
– Det luriga är när paret vill göra annorlunda än vad vetenskapen just nu rekommenderar. Man hamnar ändå i att man måste göra som den födande vill. Till slut har man gjort på ett sätt man inte tycker är rätt och som inte är medicinskt motiverat.
Linette Backeman saknar även att bli inbjuden till den intensiva debatt som kvinnor för i sociala medier om sina förlossningar.
– Det blir en väldigt ensidig debatt. Det är problematiskt att vi behöver motta kritik som vi inte kan att bemöta på grund av sekretess. För allmänheten är det svårt att tolka vad som hänt utan att få helheten. Och ingen frågar oss hur det är att jobba 17 timmar och sedan bli smygfilmade.
Händer det att ni blir filmade av patienter?
– Ja, patienter filmar och lägger ut vårdbesök. Det är viktigt att det finns yttrandefrihet och att missförhållanden uppmärksammas, men det är inte som att recensera sin frisör. Förlossningen är en station en stor majoritet av kvinnor måste passera. Därför blir det inte så produktivt utan skrämmer mest.
Men kan det finnas något positivt med trenden?
– En debatt kan vara bra, fler kan få upp ögonen för att kvinnosjukvården i vissa hänseenden behöver prioriteras upp och förbättras, säger Linette Backeman.