Ledare Vänsterpartiet rådde aldrig på sin egen riksdagsledamot Amineh Kakabaveh. På onsdagen meddelade partisekreteraren Aron Etzler i stället att det utesluter henne, med grund i den utdragna konflikten mellan parterna. Enligt uppgifter till SVT hade hon dessutom planerat att lämna partiet självmant. Kakabavehs enträgna kamp mot hedersförtryck och islamism lär knappast upphöra, men i Vänsterpartiet har den uppenbarligen inte någon plats längre.

Amineh Kakabaveh kom till Sverige som politisk flykting i 20-årsåldern. Innan dess hade hon varit pashmerga-soldat, en samlingsbeteckning för väpnade nationella kurdiska rörelser, och stridit i båda Irak och Iran. Väl i Sverige engagerade hon sig i Vänsterpartiet.

I ett debattinlägg 2013 lyfte Kakabaveh stigmat i att markera mot hedersförtryck (SVT 15/3-13). 2015 skrev hon om problemet med moralpoliser i förorten (Expressen 22/6-15). Gehöret blev starkt. Men inte för att hon vågade lyfta en växande problematik där islamism och hedersförtryck dikterade kvinnors livsvillkor i hela stadsdelar. I stället kallade hennes egna partikamrater henne lögnare, och menade att hon var ute efter att svartmåla förorten och stigmatisera islam.

Det spelar ingen roll att svepskäl som att hennes partiskatt har uteblivit nu används för att motivera uteslutningen. Det har i flera år varit uppenbart hur obekväm Kakabaveh gjort sitt eget parti. Inför valet 2018 försökte partiledningen plocka bort henne från riksdagslistan, men en omröstning inom partiet gjorde att hon ändå kom på valbar plats och fick sitta kvar i riksdagen.

V gör sig inte bara av med en modig politiker, utan riskerar också att försvaga januariöverenskommelsen genom att förskjuta ett riksdagsmandat av det redan sköra stödet för Stefan Löfvens regering.

Att Kakabaveh sjukskrivit sig vid några partimöten är inte heller en ursäkt för att peta henne. Sådant torde inte vara ett problem i ett parti vars rättspolitiska talesperson Linda Snecker fifflade till sig fullt riksdagsarvode under delar av sin föräldraledighet genom att trädda i tjänst under sommaren när riksdagen är stängd. På många sätt är V ett parti där mycket tolereras. Kritik mot hedersförtryck hör dock inte dit.

Kakabaveh har på nära håll upplevt det kvinnoförtryck som konservativa, islamistiska krafter utgör. För henne lär det vara främmande att en vänsterrörelse ser mellan fingrarna på att sådant förtryck förekommer i ett av världens mest jämställda länder. Men V har alltid varit mer mån om sin antirasistiska stämpel än om att konsekvent stå upp för alla kvinnor. Det priset är inte heller Vänsterpartiets att betala – det gör alla de kvinnor vars livsstil begränsas av förlegade hederskulturer.

På presskonferensen sades det också att Kakabaveh vid flera tillfällen gett en felaktig bild av Vänsterpartiets politik. Med tanke på hennes tydliga hållning i hedersfrågan och konsekventa ställningstagande för kvinnor i förorten, så är det exakt vad hon har gjort.