Ledare Uppgifter från ett par medlemmar i fågelklubbar räcker inte för att stoppa fyra markägares skogsavverkningar i Hälsingland. Mark- och miljödomstolen i Östersund slår i stället fast att lavskrikan, som Skogsstyrelsen genom de nekade avverkningarna velat skydda, inte alls är hotad. Det är en viktig dom med nationell relevans.

Domstolens slutsats är knappast överraskande. Lavskrikan klassas som livskraftig i Artdatabanken, och förekommer även i närområdet till de skogspartier som de fyra markägarna vill avverka. Skogsstyrelsen hänvisade dock till att lavskrikan fram tills nyligen varit nära hotad, och menade därför att artens nuvarande status inte är skäl att tillåta skogsavverkning i områden där fågeln har förekommit.

Att domstolen ger skogsägarna rätt är rimligt. Men det är efter ihärdiga protester från Skogsstyrelsen, som för de enskilda skogsägarna har inneburit en utdragen process på flera år innan de nu fått klartecken för avverkning. Det betyder alltså att de till slut kan få utdelning för den skog de äger och har skött.

Trots det rimliga i att förekomsten av livskraftiga arter inte ska kunna hindra skogsavverkning har tidigare domar dragit åt andra hållet. I december fick Skogsstyrelsen rätt i Mark- och miljööverdomstolen om en nekad avverkning utanför Bollebygd i Västra Götaland. Det gällde då en annan fågel, tjäder, som liksom lavskrikan klassas som livskraftig.

Det som gjorde att domstolen ändå ställde sig på Skogsstyrelsens sida i det fallet var att tjädern visserligen är livskraftig i landet, men förekommer i liten grad i just Västra Götaland. Avverkningen skulle inte drabba någon spelplats för fågeln, men däremot gynnsamma miljöer dit tjäderhönan tar sina kycklingar. Trots att fåglarna kan röra sig över länga sträckor för att hitta sådana miljöer nekades alltså avverkning i det fallet.

Skillnaden mellan att nekas avverkning eller inte verkar alltså ligga i om arten i fråga är vanligt förekommande i närområdet eller inte. Om domen som nu gett skogsägarna i Hälsingland rätt hade blivit annorlunda hade det dock bäddat för ännu fler tveksamma nekade avverkningar. Men nu finns fortfarande hopp om att kommande domar ska ge en rimlig riktning för framtida beslut.

Den skogsägare som blir nekad avverkning kan stämma staten och ändå få ersättning för den förlorade inkomsten, vilket bland annat Hargs bruk i Uppland gjorde nyligen då tjäderförkomst stoppade avverkning. Det är dock orimligt att även privatpersoner med knappa resurser ens ska behöva stämma staten för att kunna få ersättning. Och även om ersättningssumman är viktig för var och en kvarstår det principiellt felaktiga med att hindra avverkning då det inte finns rimliga skäl för det.

Ett betalt ingripande i äganderätten är fortfarande ett ingripande, som innebär stora påfrestningar för skogsägaren.