Eric Torell sköts till döds vid en polisinsats i Vasastaden i Stockholm i förra sommaren. Torell hade Downs syndrom och autism och hade rymt hemifrån under morgontimmarna den 2 augusti. Med sig hade han ett verklighetstroget leksaksvapen i plast. Strax före klockan fem kallades polis till området av anmälare som tyckte sig ha sett en beväpnad man.

En patrull som stötte ihop med Torell på en innergård insåg inte att han hade Downs syndrom och att han bar på ett låtsasvapen, utan upplevde situationen som verkligt hotfull och sköt verkanseld mot honom i vad de uppfattade som en nödvärnssituation.

Med ryggen till

Åklagaren anser dock att nödvärnsrätten upphörde under skottlossningen. Enligt åklagaren har Torell troligtvis först rört sig i sidled, och sedan vänt sig om så att han stod med ryggen till poliserna. Då skulle de ha slutat skjuta.

När Eric vänder ryggen till riktar han inte längre vapnet mot poliserna och utgör inget hot. Därmed har nödvärnssituationen upphört, säger åklagaren Martin Tidén under sitt slutanförande.

Åklagaren yrkar på att den 31-årige polis som träffade Torell med ett dödande skott i ryggen ska dömas för vållande av annans död till villkorlig dom och dagsböter. Den 36-årige polis som också sköt Torell i ryggen, med ett skott som inte var dödande, bör dömas till dagsböter för tjänstefel, enligt åklagaren.

Tomas Nilsson, målsägarbiträde för Eric Torells familj, säger i sin plädering att poliserna kunde ha agerat annorlunda när 20-åringen vände sig om.

De hade kunnat ta skydd bakom en byggnad, som vi vet står på innergården. I vart fall hade de kunnat sikta på mindre vitala delar än Eric Torells överkropp, i det här läget. Men de alternativen har inte valts, säger Nilsson.

Även den polis som ledde insatsen har åtalats för tjänstefel. Åklagaren anser att han inte hade vidtagit de åtgärder som han borde, eftersom han inledningsvis har gjort fel bedömning av hotbilden. Polisinsatschefen har hävdat att insatsen aldrig gick ut på att konfrontera en beväpnad person. Först när han hör skottlossning inne på innergården ändrar insatsen inriktning.

Det är först då som NN (polisinsatschefen) gör hotbildsbedömningen att det finns en person med vapen i området, och vidtar åtgärder. Men då är det för sent, säger åklagaren Martin Tidén under sin plädering.

Snabbt förlopp

Åklagaren slår också ned på att insatschefen aldrig såg till att ta få mer information av Eric Torells pappa, som hans patrull träffade när pappan under morgonen letade efter sin försvunne son i området.

Om patrullen fått den informationen hade man kanske inte kunnat hindra det som hände, men förutsättningarna för ett bättre avslut hade funnits vid handen, säger Tidén, som yrkar på att polisinsatschefen döms till ett bötesstraff.

Försvararen Thomas Olsson pekar i sin plädering på att inget hade förändrats om hans klient, insatschefen, ställt fler frågor till pappan:

Det hade bara bekräftat den ursprungliga uppfattningen, att de här två händelserna (den beväpnade mannen och den bortsprungne sonen) har inte med varandra att göra, säger Olsson.

Alla tre åtalade nekar till brott. De två poliser som sköt hävdar att de aldrig sett Torell vända sig om och har under förhören återkommande talat om hur snabbt allt gick. Förundersökningen har också visat att skottlossningen kan ha varit över inom loppet av tre sekunder.