Men! Kom ihåg – det skiljer bara två poäng mellan jumbon ESK, tia på poängen från de två segrarna, och femman – senaste motståndaren.
Hade inte spelet ändå sett okej ut, och självförtroendet lyst om spelarna mot Vallentuna och Strömsbro, så hade det varit kris och katastrof. Men nu är det bara att se Hanvikenmatchen och en tung förlust som ett "vi-är-lite-sura-och-griniga-ikväll-men-stämplar-in-och-laddar-för-en-ny-match-mot-Nyköping-på-onsdag". Exakt det som tränare Norgren förväntas förmedla. Och också säger.
Bara att bryta ihop och komma igen.
Desto roligare då! Fortsätter EHF att vinna så får det bli hur jobbigt som helst för tränare och ledare att bemästra trycket och förväntningarna på ett allsvenskt kval i Idrottshuset i vår. (Eller varför inte serieseger?) Men det är ju också ett led i utbildningen.
När motståndarna scoutat rutinerade herrar som von Linde och Odeheim och 17-årige U-landslagsmannen Arvid Boquist kliver en annan 17-åring fram och öser in mål i toppen av division 1, som det vore steg 1-matcher i pojk-SM. Elias Ihrsén! En annan EHF-spelare som har möjlighet att spela högre upp var det lider. Kanske på hemmaplan.
Apropå utveckling. När Västerås/Irsta utklassade Torslanda nu senast gjordes nästan en tredjedel av de allsvenska målen av EHF-fostrade spelare, Anton Lindblom, Ludwig Isegren och Filip Eriksson. I Skånela, just nu på kvalplats till handbollsligan, öste Filip Tapper in en handfull mål i helgen. Näst bäste målskytt mot Vinslöv. Kul, va!