Vi slår oss ner med Cecilio Ramirez i en soffgrupp i Enavallens kiosk. Idag är det dags att visa upp ett nytt tifo för Enköpingspubliken som Cecilio Ramirez målat.
Tidigare har ett av motiven varit Daniel Norrby som kramar Mohammed Ibrahim. ESK-ikonen Henrik "Henkan" Johansson har också målats upp på ett tifo.
Det tredje motivet ligger Cecilio Ramirez varmt om hjärtat. Det föreställer hans sons ryggtavla. Under står det "Värna om vår framtid".
– Han spelar i ESK och han har drömmar om att få spela här. Det är inte bara han, det är alla pojkar i hans lag. Den här texten är lite av en tankeställare till våra vuxna där ute i samhället. De måste ta hand om våra ungdomar och att inte bara se det dåliga i dem. Vi måste försöka uppmuntra dem att göra något bra, berättar Cecilio Ramirez.
Han är själv engagerad som ledare i två ungdomslag. I dotterns lag, ESK F12, och i ESK P14 där hans son spelar fotboll. Sonens kamp med motivationen har nu blivit en symbol på ett tifo.
– Han har haft det lite tufft under en period. Dels med pollen, men också med känslan att inte känna sig duktig nog. Det har varit många tankar kring den biten och det har behövts mycket motivation. Med lite tålamod är han där igen och försöker träna och lära sig så mycket som han kan. Så det här är lite av en hyllning till honom. Det kan vara tufft, men man kommer tillbaka. Men det gäller inte bara honom, det gäller för alla ungdomar.
Själva tifot är ett tygstycke som är cirka fem meter högt och två och en halv meter brett. Tidigare har han stått för materialet själv. Nu har han fått bidrag av en sponsor för att färdigställa tifot. Målandet har Cecilio Ramirez stått för, men han har fått hjälp med att få ordning på skissen innan färgen sattes på duken.
Hur kom det sig att du började med det här?
– Jag blev inspirerad av ESK:s pojkar 11 som gjorde en grej när ESK mötte Fanna. De gick i tåg upp till Fanna när det var derby. De var så mycket rök och folk som sjöng. Så jag kände att det saknas lite motiv och lite trummor. Den gången var det som en engångsgrej. Men jag tänkte: Så behöver det inte vara. Vi kan ju köra så gott det går, så grabbarna känner att de har stöttning från annat håll också.
Hur känns det att få hänga upp det tredje tifot ikväll?
– Det känns jävligt bra! Det är overkligt nästan. Det känns underbart att ungdomarna får vara med och sjunga också. Det är många som uppskattar det.