EIS fick inte med sig några poäng inför sommaruppehållet.
På en lummig fotbollsplan norr om Uppsala spelas det toppfotboll. I division 5. Det är EIS som åkt hit för att möta Almunge och på den charmiga planen finns det chans att nå delad serieledning inför sommaruppehållet.
EIS mittback Martin Lönneberg ser pigg och alert ut. Det blir en tuff match, med en del hårda smällar och en domare som gör allt för att stävja situationerna mellan spelarna.
EIS förlorar mot Almunge, men har trots det en fin placering i tabellen inför sommaren.
28-årige Martin Lönneberg har den här säsongen tagit en ledarroll i klubben och leder en del av lagets träningar. Bara för ett par säsonger sedan ingick han i ESK:s trupp och har som högst spelat i division 2. Men när han fick frågan om att bli en del av ledarstaben i EIS var det svårt att säga något annat än ja.
– Jag försöker hjälpa "Fritte" (Huvudtränare Fredrik Johansson) på sidan om och styra lite träningar och spela samtidigt. Det är jätteroligt, säger Martin Lönneberg.
Att bli tränare, var det något du hade tänkt dig?
– Ja, absolut! Men kanske inte just nu egentligen. Men när jag fick frågan var det bara att köra.
Kontrasterna från elitverksamheten i ESK och att leda och spela i ett division 5-lag är stora, enligt Martin Lönneberg.
– Det är ett lägre tempo med färre träningar, vilket kan vara skönt. Men det är ändå tufft i femman. Det är inte lätt att vinna en serie. Det är inte lätt att vinna division 2 heller, men den stora skillnaden är att det är högre intensitet.
Är det svårare att anpassa sitt spel när man går nedåt i serierna?
– Det är det verkligen. Man går ner sig. Fast man tror att man ska göra det minst lika bra.
Nu spelar han tillsammans med lagkompisar från ungdomsåren i ESK. Men han har inga problem med att coacha sina vänner.
– Det är skitkul. Vi coachar varandra. Många i laget säger vad de tycker, så det är inte bara jag som pratar, förklarar Martin Lönneberg.
Tidigare i karriären har Martin Lönneberg haft problem med axelskador. Under matchen mot Almunge spelade han med lindat lår. Men mittbacken menar att kroppen är i god form.
– Kroppen mår ganska bra. I någon av matcherna här på slutet fick jag en lättare bristning. Men annars har det varit bra. Axlarna sitter där de ska. Så det är lugnt, säger han.
Hur är skillnaden i slitaget beroende på nivå?
– I tvåan tränar man mer och tar hand om kroppen. Här gör man inte det på samma sätt. Det är en snabb strech efter träningen sen går man hem och vilar.