Det var inte serieseger man firade, men matchen som betyder att det är nära nu. Och som man firade. "Längre in, så alla får plats", Lagledaren Kari Lappalainen körde inte ut någon från innanmätet av Enavallen utan alla som ville fick vara med och hurra, sjunga och gunga för 2-1-segern mot IFK Västerås.
Kanske var de 25-30 i klacken med rök och flaggor vid matchstart på ståplatsläktaren. Minst lika många tryckte in sig i omklädningsrummet bland spelarna.
En som fick många ryggdunkar var Marcus Ytter, som kom in tidigt i matchen istället för skadade Kakra Boakye Mensa.
Han spelade en avgörande roll med en genialisk passning till Linus Zetterströms 1-0-mål, ett förlösande mål några minuter in i andra halvleken som började hos Elis Persson.
När Johan Lindgren fiskade upp en målvaktsretur efter en hörna, och satte 2-0, kändes det som matchen var avgjord.
"Den säkraste 2-0-segern jag sett på Enavallen", skrev jag som stöd med drygt 20 minuter kvar. Då kom reduceringen.
Men vad hände?
– Det går fort, det är en omställning och bra fot på det inlägget. 2-0 är ingenting.
Mot slutet flyttades Ytter ned ett steg för att säkra bakåt.
– Alla är sugna på att vi ska gå för det här, varenda liten minut räknas, säger Marcus som själv tyckte han borde ha gjort ett eller två mål också.
Det blev en reducering, men inte mer. ESK höll ut och vann.
– Från läktarhåll ser det lite äckligt ut, men det är sådana matcher vi ska vinna också.