Under våren har Linus Zetterström och Enköpingsklubben stått för en solid insats. Anfallaren leder skytteligan, och är ett mål från att tangera Martin Anderssons ESK-rekord för antalet gjorda mål i ettan.
Skyttekungen menar att våren varit över förväntan, även om ESK inte fick med sig resultaten i de första omgångarna.
– Det var knackigt i början. Men det har varit ett väldigt bra slut på vårsäsongen där vi fått fyra raka segrar mot bra lag. Vi har gjort många mål och hållit tätt bakåt, summerar Linus Zetterström.
Hade du räknat med att du skulle leda skytteligan inför den sista våromgången?
– Nej, det hade jag inte räknat med. Framförallt inte efter de första omgångarna där jag stod på noll mål. Men jag har haft en målsättning inför säsongen. Jag ville göra tio mål men det är ju avklarat, vilket är väldigt trevligt.
Vad har du för nya mål?
– Det är att fortsätta på det här spåret. Jag vill åtminstone få ihop 15 mål totalt.
Han beskriver själv att det varit en resa från spelaren som kom till Enköping för fyra år sen till skytteligaledaren som dominerar på Enavallen idag.
– Jag kom hit med ett självförtroende som inte riktigt fanns. Jag var inte jättestark mentalt heller. Första säsongen satsar vi på att vinna serien men åker ur. Men hela ESK, spelare, ledare och supportrar har hjälpt till att lyfta föreningen, och inte minst mig själv. Jag är extremt tacksam för alla som varit involverade i det.
Med en delad skytteligaledning har klubbar från högre serier börjat snegla mot den 28-årige anfallaren. Linus Zetterström berättar att det är roligt med intresse, men att fokus ligger på ESK.
– Det är klart att det är roligt. Jag är inte stängd för något så. Jag har gjort min resa och jag tycker själv att jag gjort det bra. Jag säger inte att resan ska ta slut. Jag kommer att köra vidare i ESK tills någon annan dörr öppnas. Mer än så kan jag inte säga.
2013 spelade Linus Zetterström två matcher med moderklubben IK Brage i superettan. Att få chansen högre upp ännu en gång hade betytt mycket för honom.
– Det är inte något jag gått och väntat på, men det är något jag har strävat efter. Varenda år har jag velat spela högre upp, och det har således varit väldigt positivt att vara i ESK med två uppflyttningar. Det är steg i rätt riktning. Men jag är 28 år och jag motiveras av att kunna få spela så högt upp det bara går.