Madeleine Lahti är orförande i EAI.
Fötterna slår i det blåa golvet. Skutt, kast och glädjerop ekar i hallen. Det fredag eftermiddag. Klockan är strax efter fem. Och precis som under de senaste 50 åren är det friidrottsskola i EAI:s regi i Idrottshuset.
Hösten 1975 startade Kurt Pettersson EAI:s friidrottsskola. Det har varit en institution i Enköpingsidrotten sedan dess.
– Ibland kommer det personer som är nyinflyttade till Enköping och undrar ifall det alltid är träning på fredagar klockan fem. Vad är det för fråga liksom, skrattar EAI:s ordförande Madeleine Lahti när hon slår sig ner på en träbänk i idrottshallen.
Det är ett 60-tal barn på träningen. Föreningen behöver inte marknadsföra att en ny säsong dragit igång. Ofta är det föräldrar som själva varit med i föreningen som vet att det är en fast träningstid varje vecka.
– Vissa årskullar är fulla. De yngsta är sex år de äldsta är tio. Under träningarna kör de alla friidrottens grenar. Det är inga avancerade genomgångar, det ska vara kul och lekfullt. Det är rörelseglädje och mycket lek, det är inga Duplantis-genomgångar, säger Madeleine Lahti och lägger till:
– För många av de här barnen är det första kontakten med en idrottsförening. Deras första intryck är superviktigt och vi är skitstolta över den här verksamheten som rullar på år efter år.
Rugbyspelaren Robin Fransson och handbollsspelaren Viktor Berg Von Linde har barn i friidrottsskolan. Under träningen är de med som ledare.
Hinderbanans kanske läskigaste moment. En lijansving från plint till plint. Många modiga barn tog sig mellan plintarna.
Vattenpauskonferens.
Rullat på har det gjort. Till och med genom en pandemi som satte stopp för nästan hela samhället. EAI tänkte om och tränade på.
– Vi ställde inte in en enda verksamhet under pandemin. Vi anpassade oss istället och kollade upp vilka regler vi behövde förhålla oss till. Vi hade inget avbrott i träningen.
Istället för att trängas i idrottshallen tränade EAI:arna i och kring Gånstaspåret. Strategin gav en oväntad utveckling sett till deltagarna.
– Vi körde spjutkastning på gräset, hinderbana och barnen hoppade stavhopp över diken. Man fick vara lite kreativ helt enkelt. Men vi höll igång och hade många deltagare i och med att allt annat var inställt. När jag ser tillbaka på det blir jag ganska stolt och konstaterar att vi gjorde en massa saker. Vi hade fler deltagare under pandemin än innan.
Madeleine Lahti har själv gått friidrottsskolan. Hon kom till sin första träning 1987 som sexåring. Då var det Kurt Pettersson som tog emot i hallen och såg till att hon och de andra barnen skrevs in. Kurt Pettersson var en del av friidrottsskolan ända fram till sin bortgång 2020.
– När Kurt blev äldre och sämre var han fortfarande här varje fredag. Han satt uppe på läktaren bara för att ta in atmosfären och det gjorde han i princip fram tills han gick bort. Det här är hans livsverk.
Hur är det att förvalta ett livsverk?
– Det känns viktigt. Min son har också gått här, det var då jag blev engagerad igen. Nu är han äldre och har gått upp i träningsgruppen. Men jag är ändå kvar här. Jag vill se att allt fungerar. Man vill inte vara den som sabbar det här, det kan jag säga.
Philip Isberg och David Isberg tycker att friidrottsskolan är toppen. Bäst är hinderbanan och höjdhopp, menar Philip.
Träningen rundas av med en bra raket.
Kulstötning går utmärkt att träna även inomhus.
Kurt Petterssons arv lever vidare. Också genom barnbarns barnet Philip Isberg. Han är sju år gammal och har gått på friidrottsskolan i ett år. Han tycker om blandningen av grenar under träningarna.
– Det är så många här och det är roligt att träffa alla. Det är så många olika grenar också, säger Philip Isberg.
Vilken gren är roligast?
– Hinderbanan och höjdhopp.
Även Philips pappa David Isberg har varma känslor kring friidrottsskolan.
– Det som är så fantastiskt med det här är att barnen kan få prova på allt. Det är så enkelt att ha roligt. Det är det som är viktigt. Så det är speciellt för mig att vara ledare idag med tanke på farfar, säger David Isberg.