Tre tankar
Skarpskytte: I första halvlek fick Enköping tre straffar kort efter varandra. Varje gång klev Ebba Salomonsson fram och nästan för enkelt satte bollen i nät varje gång. Hon är en mycket skicklig handbollsspelare, men när straffskyttet slutade stämma i andra halvlek halkade också Enköping efter. Idag hade de behövt kontinuiteten om matchen skulle haft någon nerv kvar mot slutet av andra halvlek.
Tacka vet jag rivjärn: Ibland ser det duttigt ut i anfallsspelet. EHF blir manglade, får med sig frikast, men får inte utdelning. Fram till att Maja Eriksson kliver fram. När Enköping jagade Alfta under den andra halvleken kom hon in som en frisk fläkt och bad inte om ursäkt på offensiv planhalva. Det smäller, men bollen ska in i mål. Även om ett par försvarare står och är hinder på vägen. Föredömligt när man jagar kvittering.
Mer robust försvar: Att Alfta är ett bra handbollslag råder det inga tvivel om. Idag var de bra och förvaltade sina chanser, samtidigt som de ett par gånger skapade mål genom oväntade långskott. Men i vissa sekvenser ser försvaret ut som statister. Då blir det inte allt för svårt att komma fri mot målvakten till slut. Nej, lite rejälare får det gärna vara.