Tre tankar...
Segstartad motor: Det var en trög start på matchen för Enköpings del. Anfallen såg stundtals uddlösa ut under den första kvarten och det var skott utanför, eller rakt i nävarna på den påslagna målvakten i hemmamålet. Men sen händer någonting, svårt att sätta fingret på vad exakt. Men det kändes nästan som att EHF-spelarna bara bestämde sig för att trycka gasen i botten. Jäklar i min låda, när EHF väl fick upp farten fanns det inte en försvarare i Nibblehallen som kunde ställa sig i vägen, än mindre stoppa, de för dagen vitklädda handbollsgiganterna från Enköping.
Det underlättar: Visst, EHF fick fart på anfallen och utdelning framåt när de väl hade skjutit in sig. Men bakåt var det en 21-årig målvaktshjälte som höll ställningarna och såg till att Hallstahammar inte sprang iväg målmässigt tidigt i matchen. Elsa Wiklund gör så många räddningar att man tappar räkningen i den här matchen, alla är inte spektakulära, men ack så viktiga. Kul att se Wiklund ta chansen när hon får den.
Hela vägen in i mål: Spontant trodde jag att takten skulle slås av när EHF dragit ifrån på poängtavlan. Spela av matchen, typ. Men det finns en spelglädje och en vilja att jobba hela vägen. Gaspedalen tryckte man på efter 15 minuter i första halvlek. Sen höll man stumt hela vägen till slutsignal. Snyggt, hedersamt – och det lovar för en stark avslutning under våren.