Tränaren Mathias Eriksson säger att han "vill sticka ut näsan" och säga att EHF:s målvakter Elsa Wiklund och Elin Bergsten kommer att tillhöra seriens bästa i år.
De har god hjälp att utvecklas.
Han lockade inte bara fjolårets lagkapten Rebecca Strand att bli assisterande tränare utan även Jenny Boquist, som mest tränat pojklag efter sin egen framgångsrika målvaktskarriär med över 60 landskamper, att fortsätta lite till. Men nu som utpräglad målvaktstränare för damerna.
– Matte var på mig om det, skrattar hon.
– Det var egentligen inte meningen, men jätteroligt, inte minst för egen del och ett sätt för mig att få vara i handbollsmiljön, säger Jenny som kört "målvaktsmåndag" under försäsongen, och oftast ytterligare någon av veckans fyra träningar.
Medan Rebecca Strand funderar på inhopp i B-laget var det länge sedan Jenny Boquist, 47, spelade en handbollsmatch. Knäskadan avslutade spelarkarriären.
Ingen trim-handboll, eller så..?
– Nej, nej. 2004 var sista matchen.
Hon beskriver Elsa och Elin som ett ambitiöst och bra team med olika sätt att spela. Den unga, som lärt sig mycket bakom Jessica Gabrielsson, och den rutinerade Västerås/Irstafostrade som kvalat till allsvenskan med EHF innan divisionsraset åren före pandemin.
– Jag ska inte ändra Elin, hon ska bibehålla sin stil, men förhoppningsvis kan jag hjälpa till lite, säger hon.
De öser beröm över varandra när jag ber dem beskriva varandra.
Elin om Elsa:
– Hon är jätteduktig, har bra go, en jättefin teknik och väldigt bra positionering i målet.
Elsa om Elin:
– Alltså, hur ska jag tänka. Hon har så mycket rutin, det är så säkert och så tryggt. Hon vet vad hon gör. Bollen kommer och så har hon den bara.
Vem är bästa målskytten av er, i motståndarnas öppna mål?
– Tror det är du, faktiskt. Du är bra på att kasta, säger Elsa som får bollen i retur.
– Nej, det är nog du.
Vem är snabbast då?
– Det är nog jag, svarar Elsa och Elin håller med.
Vem kommer först till träningen?
– Det är jag. Du har ju jobb och familj, säger Elsa.
Om att dela på målvaktssysslan?
– Det vi har sagt... att det är tränaren som avgör. Men oavsett vem som står ska vi finnas där för varandra. Och gör det bästa man kan från bänken för att stötta den som spelar.