Var det självklart att satsa ett år till?
– Det var det väl, jag tycker det är självklart. Jag njuter ju av att spela handboll, säger han och försöker svara på frågan om antalet seniorsäsonger han spelat nu.
Uppvuxen i EHF, övergång till Västerås efter gymnasiet, tillbaka i Enköping och sedan i Kungsängens IF tillsammans med tränaren Pierre Grubbström och nu igen, "femte är det väl" i EHF. Många!
Om du jämför med 19/20, ni var på väg till allsvenskt kval och rankades som ett av Sveriges 32 bästa lag...
– Då var det ett gäng 01:or som var lite stomme. Det året hade vi också ett bra lag. Men jag vet inte, det känns nästan som vi är bättre nu. Vi har till exempel fått in Axel (Ring från Västerås) en jäkligt bra kille. Spetsen är bättre, vi har en genuinare trupp än på många år.
Och en rutinerad grupp spelare har inte bara fortsatt utan utökats.
– Jag hoppas de små grabbarna tycker det är kul att gubbarna är med, skrattar han och tror att de har förståelse för att familjen med hämtning och lämning på förskolan också är sådant som måste prioriteras.
– För min egen del skulle jag aldrig gå in i en säsong dåligt tränad. Den här veckan har det blivit tre handbollspass och två egna pass.
Hur går det, då?
– Det kan gå hur bra som helst. Vi har Lindesberg som är riktigt, riktigt bra, men övriga lag ska vi absolut kunna slå. Vi kan slå Lindesberg också, får vi en fullträff och dom inte är där så. 3-5 lag i serien är bra, men det finns inga enkla matcher.