Rycket innan och efter paus
Det stod och vägde som det heter, kort före paus. Ludvika hade precis hämtat ifatt till 7-7. Då gjorde EHF fem raka mål. Moa Hammas mål till 12-7 med bara tre sekunder kvar var nog såhär i efterhand nästan matchavgörande. Och inte nog med det, det blev inget ras efter pausvilan. EHF gick istället fram till 15-7 med tre raka mål på tre minuter. Ludvika försökte - men körde fast och fick aldrig napp ordentligt. EHF höll ifrån med skärpa och stil.
Wiklunds straffräddningar
Elin Bergsten gjorde det väldigt bra i 38 minuter. Sedan kom Elsa Wiklund in i mål och gjorde det minst lika bra. Bland annat räddade hon två straffkast. Det första tog hon helt ouppvärmd efter att hon inte spelat en sekund på hela matchen. Det är en mental styrka att gå in och bara ta den straffen. Också en del i de där matchavgörande detaljerna.
Salomonsson kyla
Hon spelade inte hela matchen. Skadekänning? Men klev in och gjorde en direkt avgörande insats den 43:e minuten. Ebba Salomonsson missade först sitt straffkast. Men stod kvar och var kyligare än Vanilla Ice när hon tog hand om returen och gjorde 13-18 i EHF-favör. Där byggde hon på lite av grunden till att EHF kunde stänga matchen och bärga två ytterst viktiga poäng i tabellens nedre halva.
Skärpa och stil bakom segern i Dalarna
EHF-damerna bärgade två viktiga poäng i Dalarna - som lyfter EHF upp på säkrare mark i tabellen. Här kommer våra tre tankar om matchen.
Elsa Wiklund klev fram igen för EHF.
Foto: Anders Hallman
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.