Efter en säsong som tränare för U-laget flyttades nu 40-årige Andreas Olofsson inför säsongen 2013/2014 upp i A-laget i en konstellation tillsammans med Mats Englundh.
– Svårt att komma ihåg detaljerna, det var så länge sedan, skrattar Andreas och fortsätter:
– Men jag hade faktiskt coachat ungdomar lite redan i Munksundet som 16-åring.
Han var sedan spelare i Enköpings IBK i flera säsonger och att han nu lämnar klubben är något som växt fram.
– Jag har försökt trappa ned i ett par säsonger och försökt få med någon annan så jag kunnat vara mer i bakgrunden. Men det har inte fungerat fullt ut och den sista säsongen körde jag i princip ensam, säger han och tillägger:
– Killarna behöver höra en ny röst, det blir svårt att förnya sig på samma ställe i så många säsonger. Ibland kan jag tänka när vi kör en övning, att den här hade vi redan i Munksundet.
Hans tränarperiod i EIBK har varit en berg- och dalbana. Det har varit både upp- och nedflyttningar, spelare som lämnat och spelare som kommit tillbaka.
– Säsongen när vi gick upp i tvåan (14/15) var nog roligast. Vi hade en kamp med Bålsta ända till sista matchen. De spelade oavgjort i någon av slutomgångarna så vi gick om, säger Andreas.
Faktum är att det till slut skiljde endast sex plusmål till EIBK:s fördel. Laget fick kvala mot Mora, förlorade men gick till slut upp i alla fall.
– De två säsongerna i division 2 var också roliga även om det var tungt resultatmässigt den sista säsongen, menar han och fortsätter:
– En mycket positiv sak under alla säsongerna är att vi haft mycket spelare tillgängliga. Många föreningar har haft tufft där, det har visserligen kunnat se lite krisartat ut under sommaren men sedan har det alltid löst sig. Många spelare har också varit iväg och sedan kommit tillbaka, det säger väl något, och vi har därmed kunnat hålla igång två lag och haft mycket folk på träningarna.
Vad som händer nu rent innebandymässigt för honom vet han inte.
– Det ska bli skönt att ta det lugnt för det tar otroligt mycket tid med allt runt omkring både matcher och träningar, även om det säkert kommer kännas lite läskigt att inte ha någon plan inför hösten.
Kan du tänka dig att träna något annat lag?
– Ja, jag håller alla dörrar öppna. Jag har väldigt svårt att se mig som huvudtränare nästa säsong men om det dyker upp något annat intressant, exempelvis som assisterande, kan det kanske bli något, avslutar han.