Det är dagen efter första matchen i a-laget. Loke, som går i nian på Bergvretenskolan, har haft dagens sista lektion och han tar cykeln ned till Bahcohallen.
15-åringen frågar försiktigt en av vaktmästarna om han kan öppna ett omklädningsrum så vi kan sitta och prata.
– Nej, konferensen blir bättre, blir beskedet och vi följer efter honom in i den nyare hallen, tänder upp och slår oss ner.
Hur kändes det igår, var det skillnad mot juniorhockeyn?
– Lite mer prat, större intensitet men nej, ingen större skillnad, säger Loke Krantz.
Men en sak var speciell. Att han fick göra debut tilllsammans med storebrorsan Leo, 18.
– Det trodde jag aldrig, säger han och berättar att han var ganska lugn när matchen väl började.
– Det var bara att släppa handbromsen.Jag trodde på ett eller kanske två byten, men det blev fem eller sex, va, fortsätter han.
I juniormatcherna i år har han snittat nästan fyra poäng per match i J18-laget. 22 mål på åtta matcher. Han har spelat J20-hockey, öst in poäng i TV-puckens gruppspel för Uppland som kapten och nu, en av mycket få 15-åringar som fått chansen i A-laget.
Hur tycker du själv att du har utvecklats den senaste tiden?
– Väldigt mycket, den fysiska förmågan, men också som person. Jag var en duktig talang, redan i 8-9-årsåldern. Hade spelförståelse och var snabbutvecklad, berättar han.
Men då hände något.
– Jag blev sjuk i cancer. Jag orkade ingenting. Jag orkade inte springa 25 meter ens, det tog så sjukt mycket på krafterna.
Allt tog stopp. Han gick ned i vikt. Han berättar att mornarna var jättejobbiga. En omfattande cellgiftsbehandling inleddes.
– I början av sommaren 2018 friskförklarades jag och slutade med medicineringen, säger han.
Det här är ju en period man växer ganska mycket...
– Ja, och jag var sen in i puberten. Men det senaste året, det hände något med min kropp. Sedan förra sommaren har jag växt 14-15 centimeter, säger ynglingen som tror han är 1,83 idag.
Kanske längre.
Någon som har varit extra viktig för dig, inte minst när det gäller träningen?
– Det är ju pappa, men hela familjen och alla runt om. Men för det mesta är det ju pappa (Marcus).
Viljan att satsa på idrott har knappast minskat, men de senaste åren har allt handlat om hockey.
Nu förbereder han sig också för att flytta till Linköping och gå hockeygymnasium.
– Det är klart med att jag ska spela där, men inte vilken skola jag ska gå i. Jag hoppas komma in på något högskoleförberedande, samhälls- eller ekonomiprogrammet. Annars får det bli något annat, säger Loke Krantz.
Att framtiden inte ska handla om ishockey har han inte funderat över.
– Har inte tänkt så mycket mer. Jag satsar ju mot SHL och NHL. Jag hoppas i alla fall att hockeyn ska bli min vardag. Sedan får vi se vad som händer.
Loke Krantz har egen erfarenhet av att förutsättningarna snabbt kan förändras.
I helgen är det elitläger som en förberedelse till de första landskamperna för U16. Loke Krantz berättar att han kom med som reserv.
Skottet och spelförståelsen, som är hans starkaste sidor, var också något som tränarna tog upp i feedbacken från regionlägret.
– Det var intressant att se hur de spelar, hur svensk hockey vill spela. Och jag var stolt över att bära ESK-märket, det är ju nästan bara spelare från storklubbar annars.