Säsongen 2011/2012 kom Simon Cederborg-Nilsson till ESK från Visby/Roma. Sedan dess har han varit klubben trogen och tillhör tillsammans med några andra spelare i truppen en grundstomme i laget.
Men matchen mot Huddinge under onsdagen blev hans sista med klubben. Nu väntar en flytt till Boden.
– Klart att det är tråkigt. ESK har varit en stor del av livet under de här åren. Man har kommit personer nära och fått vara med i ett kul gäng och en bra grupp. Sen är det förstås lite extra tråkigt nu när vi har riktigt bra saker på G, menar Simon.
Flytten till de nordligaste delarna av landet är dock inte hockeybaserad. Familjesituationen är det som ligger bakom valet. Ett val som varit svårt.
– Det känns som att det blir fel hur man än gör och vilket val jag än hade gjort så hade någon part blivit lidande. Men familjen får komma först.
Hur ser du på framtiden när det gäller hockey?
– Jag vet inte, har inte kommit så långt i tankarna. Jag håller det lite öppet, men som det ser ut i nuläget blir det ingen mer hockey framöver.
Under de drygt sju säsongerna har han hunnit vara med på en lång resa med ESK.
De främsta minnena är dock inte sportsliga.
– De bästa minnena handlar ju om alla personer man hunnit träffa och lära känna. Från spelare som varit med lika länge – som Andreas Lindquist och Simon S:t Cyr – till materialare som lägger ner ett helt fantastiskt jobb med allt runt omkring. När det gäller hockeyn är det svårt att välja något.
Extra tufft att lämna i och med att ni tagit er till Allettan?
– Absolut! Det var längesedan vi var där vi befinner oss nu och det känns lite som att man missar det roliga. Men den här gruppen är väldigt duktig och består av riktigt bra hockeyspelare, så jag tror att de kommer göra det kanon även i Allettan.