Tre tankar
Shajning: I diverse idrottssammanhang pratar man om x-faktor och shining (Erik Hamrénskt uttal: Shajning). Vill man prata så att gemene man förstår kan man istället kalla det spetskompetens. Tim Almgren var under mötet med Örnsköldsvik inte ständigt synlig, men när väl han dyker upp svänger det ordentligt offensivt. Samma känsla är det när Tobias Smids kommer in med fart i offensiv zon. Det är kul att kolla på, och det händer grejer.
Försiktigt, men ack så rätt: Det var stundtals väldigt försiktigt på isen och inga dumma utvisningar som togs. Smart. Effektiva Örnsköldsvik straffade ESK direkt när de fick chansen i powerplay vid det första målet för hemmalaget. Helt riktigt att hålla huvudet kallt och anpassa sig. Grädden på moset var att även Enköping fick utdelning i powerplay för första gången sedan vårserien kickade igång.
Snöpligt: När Enköping behöver forcera får man inte till ett tillfälle får man inte till en timeout innan det (nästan) är för sent. Kraftsamlingen och spel 6 mot 5 hade behövt komma tidigare. Men mitt i bedrövelsen måste man också passa på att berömma ESK-målvakten Emil Jansson. Genom hela matchen står han för många svåra, och akrobatiska, räddningar. Han är den främsta anledningen till att matchen lever ända in i det sista.