Sannolikt följer några av er som läser den här krönikan SVT-satsningen Här kommer Degen, om brukslaget Degerfors IF återtåg och första år i fotbollsallsvenskan, om drömmar, idrottskultur och samhörighet. Och förstås problem och besvikelser.
David mot Goliat. Stad mot land. Rika mot fattiga. Många av idrottens - och hela tillvarons - ingredienser finns där och oavsett vad tittarnas slutbetyg blir efter att ha sett alla delar är igenkänningsfaktorn hög. Ibland romantiserar vi naturligtvis idrotten i överkant, blir överdrivet nationalistiska eller lokalpatriotiska. Låter klubbmärket, eller nationsflaggan, ta orimligt stor plats och skymmer sikten för andra upplevelser.
Men testa en tillvaro utan att nervöst kolla på sista gruppspelsmatchen i handbolls-EM för att se om Sverige går vidare. Eller inte kunna samlas runt ett grönt, rött, vitt och svart klubbmärke i Fjärdhundra för att "vinna och ha kul". Och alla nivåer däremellan. En omöjlig tanke. Eller hur?
I dagsläget har ESK plockat upp fyra juniorer i den bantade a-truppen som ska premiärspela i fotbollstrean senare i vår. Ett lag kryddat med spelare som kommer utifrån och väljer Enköping för "drömmar, idrottskultur och samhörighet" är en bra omstart. Hur bra märker vi om några månader. Vi vet, av läsarintresset för artiklarna att döma, att det finns många som engagerar sig. Oftast är inte divisions-tillhörigheten det viktigaste. Utan allt det andra.