Vad blir betyget hittills då för traktens främsta damlag?
Med tvekan godkänt. Ett stort plus för inställningen. Mycket i den här gruppen imponerar. ESK har faktiskt spelat 0-1 mot "omöjliga" Lidingö och senast i helgen 1-2 mot topplaget Täby, vilket visar att det inte alls är omöjligt att ta poäng mot alla lag. Och det Djursholm som höll nollan in i sjunde omgången med 34-0 i målskillnad var oerhört nära att få släppa in mål i 0-4-matchen på Korsängen. Minns Sheela da Silvas skott i stolpens insida och Lisa Andersson Fabers lobbskott mot öppet mål decimetern utanför.
Minus är just det. Offensiven. Överlag, faktiskt. Det här laget är sällan utspelat. Så har det sett ut de två senaste säsongerna. Därför torskar man hemma mot Slätta för att ta ett exempel från förra helgen. När skadedrabbade ESK "tvingades" flytta ned Rebecka Hemlin längre ned i banan i lördags tappade man också tryck framåt under den tänkta forceringen för en kvittering.
Lina Rosengren har behållit självförtroendet på planen, trots att hon varit utanför under skadefrånvaron, och var ett offensivt hot redan på försäsongen. Kylan när hon kom fri och rundade målvakten mot Täby var ett resultat av just det. Hon trodde på det. Fler borde göra det. Nu väntar två raka "sexpoängsmatcher", först UIF på Enavallen några timmar innan herrderbyt ESK-Fanna BK på söndag, och sedan Vaksala SK borta. Fyra, eller helst sex, poäng från dessa matcher kan rädda resten av säsongen.