"Vi jobbar på. Ikväll är vi ute och samlar vi in tomflaskor med ungdomsspelarna".
Inledningen till två vanliga samtal med två lokala idrottsledare, tillika ordförande i två av Enköpings största föreningar, de senaste veckorna.
En verklighet oavsett om det är pandemi eller inte. Att sitta i en styrelse handlar nästan bara om ekonomi och ska förstås vara så, grunden för själva verksamheten som även utan elit på högsta nivån omsätter stora belopp.
Att ha ett grundmurat intresse för den idrott som utövas i föreningen brukar vara en förutsättning för att man ens hamnar i styrelsen. Och motsatsen blir sällan lyckad. Åtminstone inte på någon längre sikt.
Att styrelser, vars ledamöter ofta samtidigt är aktiva ledare, tillsammans med tränare, barn och ungdomar gör gemensamma insatser för att få in pengar till verksamhet är i grunden positivt.
"Vi tar en träningstid och delar ut reklam för mäklarfirman så kan vi åka på fyradagarscupen i sommar. Ett tydligt mål och alla ska med".
Men verkligheten är ofta en annan, när organisering av försäljningsverksamhet tar mer tid än själva träningen.
Men vad är det att gnälla om? Det är väl bara att bestämma ambitionsnivån och ingen tvingar väl någon att vara ledare?
Nej. Visst är det så. Men samtidigt krävs pengar för höjda plankostnader, markavtal, bassänghyror, utrustning och en rad andra utgifter som knappast täcks av de aktivitetsstöd som finns att hämta.
I veckan rapporteras om vinstregn över idrotten, från det statliga spelbolaget och andra aktörer. Ideella Folkspel med bland annat bingolotter och Sverigelotter på menyn meddelar miljonutdelning. ESK hockey, som sålt mest av alla i Enköping, har fått in 160 000 kronor den vägen.
Många ideella arbetstimmar och stödköp av de mest engagerade ligger bakom den försäljningen.
Svenska spel stoltserar med sin Gräsroten, 45 miljoner kronor, till 8814 föreningar inom 72 idrotter.
Det är nästan dött lopp mellan ESK Fotboll och Fanna BK, de två föreningar som får mest i Enköping. 17 169 respektive 17 065 kronor.
Det är ändå lite provocerande med alla vackra ord i samband att bolaget delar någon vinstprocent, knappt 4,50 kronor per invånare, den vägen. Det årliga resultatet är, enligt årsredovisningen, sisådär 3-4 miljarder.
Måste vi alltid ta den långa omvägen över spel och försäljning när vi ska stödja bredd- och ungdomsidrott? Vad tycker du? Mejla gärna sporten@eposten.se