För några dagar sedan nåddes vi av beskedet att två gamla arbetskamrater gått ur tiden.
Gert Stertman och Ove Lindvall, men få sa något annat än Acke, arbetade båda på Enköpings-Posten under flera decennier, på olika tjänster inom sina respektive områden.
De blev 83 respektive 82 år. Hundratals episoder med någon av de tidigare EP-kollegorna, åtskilliga med sportreferenser, har passerat revy under de senaste dagarna.
Jag vet att många känner samma sak.
Det var i rollen som chefredaktör Gert Stertman anställde mig en gång i tiden och det var i villan på Ullevivägen där han och hustrun Randi stod ut med att dela bostad med tidningens Bålstaredaktion, där jag hade glädjen att arbeta under några utvecklande år på 80-talet.
Generositeten var stor, oavsett om det gällde att dela med sig av journalistiskt hantverk, sport- och spelkunskaper eller plats i familjens kylskåp.
Det var som lokalredaktör Gert själv trivdes allra bäst. Riktigt nära läsaren. Frånsett en handfull år i skarven mellan 70- och 80-talet var det så han verkade.
Gert var en äkta "early adopter", tog sig snabbt an tekniska nyheter med viss otålighet och ett finurligt leende. Han började sin journalistiska bana som medarbetare på Arbetarbladets klichéarkiv i Gävle och fick sedan fast jobb som fotograf i Kiruna. I början på 70-talet kom han till EP, som tidningens lokalredaktör i Kungsängen.
I ett EP-reportage i samband med 80-årsdagen berättade han för Birgitta Liinamaa, en annan av EP:s Bålstaredaktörer, om hur det egentligen gick till när han fick sitt första jobb.
Han växte upp och bodde nära brandstationen i Gävle. När larmet gick ringde han tidningen. "Till slut erbjöd dom mig jobb". Ett bra beslut.
När blysättningen fortfarande var allenarådande och typografens ställning var oomtvistad kom Ove Lindvall från Sala till EP:s redaktion och tryckeri på Kungsgatan.
Den idrottsintresserade Acke startade snabbt en omtyckt tradition, den årliga fotbollsmatchen med efterföljande bankett mot kollegorna på Sala Allehanda, som något år även handlade om bowling.
Ingen var mer noggrann än Acke, som följde med tidningen till både Gesällgatan och till det nybyggda tidningshuset på Badhusgatan. När tryckeriet lades ned fick Acke jobb som vaktmästare och allmän fixare.
"Fråga Acke" var troligen den vanligaste frasen i EP-huset när något praktiskt skulle få en lösning i det tidiga 00-talet.
Ett uttryck som lever kvar på EP än idag.
Tack Gert och tack Acke!