Vinst på planen – en storförlust på läktaren för alla

Ett blåsigt Enköping och någonstans mellan 10 och 15 grader i juni. Men det är inte så att man packar picknickfilten och beger sig till parken. Men när ESK har två vinster i ryggen, då tar man sig till "Vallen". Matchen fick dock en riktigt besk eftersmak.

Arkivbild.

Arkivbild.

Foto: Anders Liljestrand

Krönika2025-06-07 15:06
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tre tankar

Inget för finsmakarna: Matchen sparkar igång. Bollen rullar runt. Slås fram och tillbaka. Kanske en liten fördel till Gefle i den första halvleken. Men det är inte riktigt något som händer. Kampen hamnar nog i facket för "serielunk". Men ESK tar ledningen och det är liv i luckan ett par minuter efter det. Men det är inte så att det spritter i kroppen, direkt. 

Det finns bara en "Zäta": Jag har varit inne på det förut, men det tåls att sägas igen. Åren går och Linus Zetterström består. Mot Gefle är det han som sätter dit ledningsmålet och visar vägen när matchen trevar. Tio mål på 11 matcher. Nu är inte jag någon som sköter rekryteringar i klubbar högre upp i seriesystemet. Men. Ett sånt facit hade krusat mitt medvetande om jag hade velat få in en målskytt i laget.

Missförstå mig rätt: Det var en halvsömnig första halvlek. Men precis som i den förra hemmamatchen var det mycket publik på plats på läktaren. Enköpingspubliken ser matchen på plats. Man kan höra ett unisont "Åhhh" eller "Neeej". "Greken" manar på att övriga ska heja på ESK. Men i matchens slutminuter vänds stämningen upp och ner. Supportrar från bortalaget blir osams med någon eller några i hemmapubliken. Det blir oroligt och flyttar fokus från matchen. Ett fruktansvärt beskt avslut på den här fotbollsmatchen.