Vad fick en fotbollsintresserad tonåring från Enköping att i slutet av 1970-talet ta bundesligalaget Kaiserslautern, FCK, till sitt hjärta? Målvaktslegendaren förstås.
Men då, för över 40 år sedan, var inte Ronnie Hellström legendar på det sättet, utan stjärnan, världsmålvakten som hade tagit steget från bohemerna i Bajen till det fantastiska proffskontraktet i det mäktiga fotbollslandet. Flytten skedde samma år som det västtyska VM-slutspelet med svenska framgångar och han skulle stanna i tio år. Till 1984.
Att vi här i Enköping hade ett speciellt förhållande till den högst jordnära idrottsmannen märks i alla minnen och hyllningar efter hans bortgång i helgen. Ett par säsonger efter proffsavslutet stod han också på Enavallen som målvaktstränare för ESK, på lagom avstånd från sommarstugan på Märsön. Han hade varit smörjmedel när träningsläger arrangerades och det var knappast någon tillfällighet att både Övergrans IF och ESK träningsspelade mot det dåvarande tyska storlaget.
Ronnie Hellström var sedan målvaktstränare på ännu högre nivåer än så här, men 1986 spelade ESK i näst högsta divisionen.
– Ronnie var en otroligt fin person, trevlig och alltid korrekt, minns Ralf Bäckroos idag.
Bäckroos gjorde sitt fjärde år som tränare i ESK och hade det här året min mångåriga kollega på Enköpings-Posten, Kjell Mattsson, vid sin sida.
– Ronnie hade hand om målvakterna helt och hållet, var och en ansvarade för sitt men vi hade ett jättegott samarbete. Vi möttes faktiskt en gång senare på fotbollsplanen, när TV-laget spelade mot ESK, minns Ralf Bäckroos idag.
Laget som till slut åkte ur serien med liten marginal är fyllt av lokala profiler och blivande ministern Thomas Bodström sticker förstås ut.
Christian Malvezzi från Västerås, tillsammans med Jari Mattila (Söderling), drillades av världsstjärnan. Malvezzi gjorde avtryck på Enavallen, och flyttade sedan tillbaka till moderklubben IFK Västerås där han spelade i två år innan han lade av.
Han kan inte på rak arm lyfta något speciellt, enskilt minne från tiden med Ronnie Hellström.
– Det jag kommer ihåg var att det var en stor ära att tränas av en legend. Han var väldigt trevlig och ödmjuk. Det är sorgligt att han är borta, säger Christian Malvezzi när jag kontaktar honom.
Men 62-åringen avslöjar att han fortfarande skryter om att han haft Ronnie som tränare.